Job 20

1 Et Tsophar, le Naamathite, répondit et dit:

Då svarade Zophar af Naema, och sade:

2 C’est pourquoi mes pensées m’inspirent une réponse, et à cause de ceci l’ardeur de mon esprit [agit] en moi:

Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;

3 J’entends une réprimande qui me couvre de honte, et mon esprit me répond par mon intelligence.

Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.

4 Sais-tu bien que, de tout temps, depuis que l’homme a été mis sur la terre,

Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;

5 L’exultation des méchants est courte, et la joie de l’impie n’est que pour un moment?

Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?

6 Si sa hauteur s’élève jusqu’aux cieux, et que sa tête touche les nuées,

Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,

7 Il périra pour toujours comme ses ordures; ceux qui l’ont vu diront: Où est-il?

Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?

8 Il s’envole comme un songe, et on ne le trouve pas; il s’enfuit comme une vision de la nuit.

Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.

9 L’œil l’a regardé et ne l’aperçoit plus, et son lieu ne le revoit plus.

Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.

10 Ses fils rechercheront la faveur des pauvres, et ses mains restitueront [ce que] sa violence [a ravi].

Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.

11 Ses os étaient pleins de sa jeunesse: elle se couchera avec lui sur la poussière.

Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.

12 Si le mal est doux dans sa bouche, [et] qu’il le cache sous sa langue,

Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.

13 S’il l’épargne et ne l’abandonne pas, mais qu’il le retienne dans sa bouche,

Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.

14 Son pain sera changé dans ses entrailles en un fiel d’aspic au-dedans de lui.

Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.

15 Il a avalé les richesses, et il les vomira; Dieu les chassera de son ventre.

De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.

16 Il sucera le venin des aspics, la langue de la vipère le tuera.

Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.

17 Il ne verra pas des ruisseaux, des rivières, des torrents de miel et de beurre.

Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.

18 Il rendra le fruit de son travail, et ne l’avalera pas; il le restituera selon sa valeur, et ne s’en réjouira pas.

Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.

19 Car il a opprimé, délaissé les pauvres; il a pillé une maison qu’il n’avait pas bâtie.

Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;

20 Parce qu’il n’a pas connu de repos dans son désir, il ne sauvera rien de ce qu’il a de plus cher.

Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.

21 Rien n’a échappé à sa voracité: c’est pourquoi son bien-être ne durera pas.

Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.

22 Dans la plénitude de son abondance, il sera dans la détresse; toutes les mains des malheureux viendront sur lui.

Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.

23 Il arrivera que, pour remplir son ventre, [Dieu] enverra sur lui l’ardeur de sa colère, et la fera pleuvoir sur lui dans sa chair.

Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.

24 S’il fuit devant les armes de fer, un arc d’airain le transpercera.

Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.

25 Il arrache [la flèche] et elle sort de son corps, et le fer étincelant de son fiel: les terreurs sont sur lui.

Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.

26 Toutes les ténèbres sont réservées pour ses trésors; un feu qu’on ne souffle pas le dévorera, [et] se repaîtra de ce qui reste dans sa tente.

Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.

27 Les cieux révéleront son iniquité, et la terre s’élèvera contre lui.

Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.

28 Le revenu de sa maison sera emporté; il s’écoulera au jour de Sa colère.

Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.

29 Telle est, de la part de Dieu, la portion de l’homme méchant, et l’héritage qui lui est assigné par Dieu.

Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.