Job 15
1 Et Éliphaz, le Thémanite, répondit et dit:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Le sage répondra-t-il avec une connaissance [qui n’est que] du vent, et gonflera-t-il sa poitrine du vent d’orient,
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Contestant en paroles qui ne profitent pas et en discours qui ne servent à rien?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Certes tu détruis la crainte [de Dieu], et tu restreins la méditation devant Dieu.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Car ta bouche fait connaître ton iniquité, et tu as choisi le langage des [hommes] rusés.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Ta bouche te condamnera, et non pas moi, et tes lèvres déposent contre toi.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Es-tu né le premier des hommes, et as-tu été enfanté avant les collines?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 As-tu entendu [ce qui se dit] dans le conseil secret de Dieu, et as-tu accaparé pour toi la sagesse?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Que sais-tu que nous ne sachions? que comprends-tu qui ne soit également avec nous?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Parmi nous il y a aussi des hommes à cheveux blancs et des vieillards plus âgés que ton père.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Est-ce trop peu pour toi que les consolations de Dieu et la parole douce qui se fait entendre à toi?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Comment ton cœur t’emporte-t-il, et comment tes yeux clignent-ils,
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 Que tu tournes contre Dieu ton esprit et que tu fasses sortir de ta bouche des discours?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Qu’est-ce que l’homme mortel, pour qu’il soit pur, et celui qui est né d’une femme, pour qu’il soit juste?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Voici, il ne se fie pas à ses saints, et les cieux ne sont pas purs à ses yeux:
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 Combien plus l’homme, qui boit l’iniquité comme l’eau, est-il abominable et corrompu!
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Je t’enseignerai, écoute-moi; et ce que j’ai vu je te le raconterai,
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Ce que les sages ont déclaré d’après leurs pères et n’ont pas caché; –
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 À eux seuls la terre fut donnée, et aucun étranger ne passa au milieu d’eux: –
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 Tous ses jours, le méchant est tourmenté, et peu d’années sont réservées à l’homme violent;
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 La voix des choses effrayantes est dans ses oreilles; au milieu de la prospérité, le dévastateur arrive sur lui;
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Il ne croit pas revenir des ténèbres, et l’épée l’attend;
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Il erre çà et là pour du pain: – où en trouver? Il sait qu’à son côté un jour de ténèbres est préparé;
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 La détresse et l’angoisse le jettent dans l’alarme, elles l’assaillent comme un roi prêt pour la mêlée.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Car il a étendu sa main contre Dieu, et il s’élève contre le Tout-puissant;
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 Il court contre lui, le cou [tendu], sous les bosses épaisses de ses boucliers.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Car il a couvert sa face de sa graisse, et a rendu gras ses flancs.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 Et il habitera des villes ruinées, des maisons que personne n’habite, qui vont devenir des monceaux de pierres.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Il ne deviendra pas riche, et son bien ne subsistera pas, et ses possessions ne s’étendront pas sur la terre.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Il ne sortira pas des ténèbres; la flamme séchera ses rejetons, et il s’en ira par le souffle de sa bouche.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Qu’il ne compte pas sur la vanité: il sera déçu, car la vanité sera sa récompense;
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Avant son jour, elle sera complète, et son rameau ne verdira pas.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Il se défait, comme une vigne, de ses grappes vertes, et, comme un olivier, il rejette ses fleurs.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Car la famille des impies sera stérile, et le feu dévorera les tentes [où entrent] les présents.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 Il conçoit la misère et enfante le malheur, et son sein prépare la tromperie.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
