< Job 13 >
1 Voici, tout cela, mon œil l’a vu, mon oreille l’a entendu et l’a compris.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 Ce que vous connaissez, moi aussi je le connais; je ne vous suis pas inférieur.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Mais je parlerai au Tout-puissant, et mon plaisir sera de raisonner avec Dieu;
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 Mais pour vous, vous êtes des forgeurs de mensonges, des médecins de néant, vous tous!
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Oh! si seulement vous demeuriez dans le silence! et ce serait votre sagesse.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Écoutez donc mon plaidoyer, et prêtez attention aux arguments de mes lèvres.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Est-ce pour Dieu que vous direz des choses iniques? Et pour lui, direz-vous ce qui est faux?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Ferez-vous acception de sa personne? Plaiderez-vous pour Dieu?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Vous est-il agréable qu’il vous sonde? Vous moquerez-vous de lui comme on se moque d’un mortel?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Certainement il vous reprendra, si en secret vous faites acception de personnes.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Sa majesté ne vous troublera-t-elle pas? Et sa frayeur ne tombera-t-elle pas sur vous?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Vos discours sentencieux sont des proverbes de cendre, vos retranchements sont des défenses de boue.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Gardez le silence, laissez-moi, et moi je parlerai, quoi qu’il m’arrive.
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Pourquoi prendrais-je ma chair entre mes dents, et mettrais-je ma vie dans ma main?
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Voici, qu’il me tue, j’espérerai en lui; seulement, je défendrai mes voies devant lui.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Ce sera même ma délivrance, qu’un impie n’entre pas devant sa face.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Écoutez, écoutez mon discours, et que ma déclaration [pénètre] dans vos oreilles!
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Voyez, j’exposerai [ma] juste cause: je sais que je serai justifié.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Qui est celui qui contestera avec moi? Car maintenant, si je me taisais, j’expirerais.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Seulement ne fais pas deux choses à mon égard; alors je ne me cacherai pas loin de ta face:
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Éloigne ta main de dessus moi, et que ta terreur ne me trouble pas.
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Et appelle, et moi je répondrai, ou bien je parlerai, et toi, réponds-moi!
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 Quel est le nombre de mes iniquités et de mes péchés? Fais-moi connaître ma transgression et mon péché!
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Pourquoi caches-tu ta face, et me tiens-tu pour ton ennemi?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Veux-tu épouvanter une feuille chassée [par le vent], et poursuivre du chaume sec?
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 Car tu écris des choses amères contre moi, et tu me fais hériter des iniquités de ma jeunesse;
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 Et tu mets mes pieds dans les ceps, et tu observes tous mes sentiers; tu as tracé une ligne autour des plantes de mes pieds;
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 Et celui [que tu poursuis] dépérit comme une chose pourrie, comme un vêtement que la teigne a rongé.
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!