Job 12

1 Et Job répondit et dit:

Då svarade Job, och sade:

2 Vraiment vous êtes les [seuls] hommes, et avec vous mourra la sagesse!

Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.

3 Moi aussi j’ai du sens comme vous, je ne vous suis pas inférieur; et de qui de telles choses ne sont-elles pas [connues]?

Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?

4 Je suis un [homme] qui est la risée de ses amis, criant à Dieu, et à qui il répondra; – le juste parfait est un objet de risée!

Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;

5 Celui qui est prêt à broncher de ses pieds est une lampe méprisée pour les pensées de celui qui est à son aise.

Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.

6 Les tentes des dévastateurs prospèrent, et la confiance est pour ceux qui provoquent Dieu, pour celui dans la main duquel Dieu a fait venir [l’abondance].

Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.

7 Mais, je te prie, interroge donc les bêtes, et elles t’enseigneront, et les oiseaux des cieux, et ils te l’annonceront;

Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;

8 Ou parle à la terre, et elle t’enseignera, et les poissons de la mer te le raconteront.

Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.

9 Qui d’entre tous ceux-ci ne sait pas que la main de l’Éternel a fait cela,

Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;

10 Lui, dans la main duquel est l’âme de tout être vivant et l’esprit de toute chair d’homme?

Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?

11 L’oreille n’éprouve-t-elle pas les discours, comme le palais goûte les aliments?

Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?

12 Chez les vieillards est la sagesse, et dans beaucoup de jours l’intelligence.

Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.

13 Avec lui est la sagesse et la force, à lui sont le conseil et l’intelligence.

När honom är vishet och magt, råd och förstånd.

14 Voici, il démolit, et on ne rebâtit pas; il enferme un homme, et on ne lui ouvre pas.

Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.

15 Voici, il retient les eaux, et elles tarissent; puis il les envoie, et elles bouleversent la terre.

Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.

16 Avec lui est la force et la parfaite connaissance; à lui sont celui qui erre et celui qui fait errer.

Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.

17 Il emmène captifs les conseillers, et rend fous les juges;

Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.

18 Il rend impuissant le gouvernement des rois, et lie de chaînes leurs reins;

Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.

19 Il emmène captifs les sacrificateurs, et renverse les puissants;

Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.

20 Il ôte la parole à ceux dont la parole est sûre, et enlève le discernement aux anciens;

Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.

21 Il verse le mépris sur les nobles, et relâche la ceinture des forts;

Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.

22 Il révèle du sein des ténèbres les choses profondes, et fait sortir à la lumière l’ombre de la mort;

Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.

23 Il agrandit les nations, et les détruit; il étend les limites des nations, et les ramène.

Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.

24 Il ôte le sens aux chefs du peuple de la terre, et les fait errer dans un désert où il n’y a pas de chemin;

Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;

25 Ils tâtonnent dans les ténèbres où il n’y a point de lumière; il les fait errer comme un homme ivre.

Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.