Job 10

1 Mon âme est dégoûtée de ma vie; je laisserai libre cours à ma plainte, je parlerai dans l’amertume de mon âme,

Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

2 Je dirai à Dieu: Ne me condamne pas; fais-moi savoir pourquoi tu contestes avec moi.

Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

3 Prends-tu plaisir à opprimer, que tu méprises le travail de tes mains, et que tu fasses briller ta lumière sur le conseil des méchants?

Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

4 As-tu des yeux de chair? Vois-tu comme voit l’homme mortel?

Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

5 Tes jours sont-ils comme les jours d’un mortel, ou tes années, comme les jours de l’homme,

Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

6 Que tu recherches mon iniquité et que tu scrutes mon péché;

eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

7 Puisque tu sais que je ne suis pas un méchant, et que nul ne délivre de ta main?

du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

8 Tes mains m’ont formé et m’ont façonné tout à l’entour en un tout, et tu m’engloutis!

Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

9 Souviens-toi, je te prie, que tu m’as façonné comme de l’argile, et que tu me feras retourner à la poussière.

Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

10 Ne m’as-tu pas coulé comme du lait, et fait cailler comme du fromage?

Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

11 Tu m’as revêtu de peau et de chair, tu m’as tissé d’os et de nerfs;

Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

12 Tu m’as donné la vie, et tu as usé de bonté envers moi, et tes soins ont gardé mon esprit;

Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

13 Et tu cachais ces choses dans ton cœur: je sais que cela était par-devers toi.

Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

14 Si j’ai péché, tu m’as aussi observé, et tu ne me tiendras pas pour innocent de mon iniquité.

om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

15 Si j’ai agi méchamment, malheur à moi! Si j’ai marché justement, je ne lèverai pas ma tête, rassasié que je suis de mépris et voyant ma misère.

Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

16 Et elle augmente: tu me fais la chasse comme un lion, et en moi tu répètes tes merveilles;

Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

17 Tu renouvelles tes témoins contre moi, et tu multiplies ton indignation contre moi. Une succession [de maux] et un temps de misère sont avec moi.

Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

18 Et pourquoi m’as-tu fait sortir du sein [de ma mère]? J’aurais expiré, et aucun œil ne m’aurait vu!

Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

19 J’aurais été comme si je n’avais pas été; de la matrice on m’aurait porté au sépulcre!

hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

20 Mes jours ne sont-ils pas en petit nombre? Qu’il cesse [donc], qu’il se retire de moi, et je me remonterai un peu,

Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

21 Avant que je m’en aille, pour ne plus revenir, dans le pays de l’obscurité et de l’ombre de la mort,

innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

22 Terre sombre comme les ténèbres de l’ombre de la mort, et où il n’y a que confusion, et où la clarté est comme des ténèbres profondes.

till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.