Psaumes 65

1 Au maître de chant. Psaume de David. Cantique. À toi est due la louange, ô Dieu, dans Sion; c’est en ton honneur qu’on accomplit les vœux.

En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.

2 Ô toi, qui écoutes la prière, tous les hommes viennent à toi.

Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.

3 Un amas d’iniquités pesait sur moi: tu pardonnes nos transgressions.

Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.

4 Heureux celui que tu choisis et que tu rapproches de toi, pour qu’il habite dans tes parvis! Puissions-nous être rassasiés des biens de ta maison, de ton saint temple!

Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.

5 Par des prodiges, tu nous exauces dans ta justice, Dieu de notre salut, espoir des extrémités de la terre, et des mers lointaines.

Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.

6 — Il affermit les montagnes par sa force, il est ceint de sa puissance;

Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;

7 il apaise la fureur des mers, la fureur de leurs flots, et le tumulte des peuples. —

Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;

8 Les habitants des pays lointains craignent devant tes prodiges, tu réjouis les extrémités, l’Orient et l’Occident.

Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.

9 Tu as visité la terre pour lui donner l’abondance, tu la combles de richesses; la source divine est remplie d’eau: tu prépares le blé, quand tu la fertilises ainsi.

Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.

10 Arrosant ses sillons, aplanissant ses mottes, tu l’amollis par des ondées, tu bénis ses germes.

Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.

11 Tu couronnes l’année de tes bienfaits, sur tes pas ruisselle la graisse.

Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.

12 Les pâturages du désert sont abreuvés, et les collines se revêtent d’allégresse.

De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.

13 Les prairies se couvrent de troupeaux, et les vallées se parent d’épis; tout se réjouit et chante.

Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.