Job 3
1 Alors Job ouvrit la bouche et maudit le jour de sa naissance.
Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
2 Job prit la parole et dit:
Job tog till orda och sade:
3 Périsse le jour où je suis né, et la nuit qui a dit: « Un homme est conçu! »
Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."
4 Ce jour, qu'il se change en ténèbres, que Dieu d'en haut n'en ait pas souci, que la lumière ne brille pas sur lui!
Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
5 Que les ténèbres et l'ombre de la mort le revendiquent, qu'un nuage épais le couvre, que l'éclipse de sa lumière jette l'épouvante!
Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
6 Cette nuit, que les ténèbres en fassent leur proie, qu'elle ne compte pas dans les jours de l'année, qu'elle n'entre pas dans la supputation des mois!
Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
7 Que cette nuit soit un désert stérile, qu'on n'y entende pas de cri d'allégresse!
Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
8 Que ceux-là la maudissent, qui maudissent les jours, qui savent évoquer Léviathan!
Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
9 Que les étoiles de son crépuscule s'obscurcissent, qu'elle attende la lumière, sans qu'elle vienne, et qu'elle ne voie point les paupières de l'aurore,
Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
10 parce qu'elle ne m'a pas fermé les portes du sein, et n'a pas dérobé la souffrance à mes regards!
eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
11 Que ne suis-je mort dès le ventre de ma mère, au sortir de ses entrailles que n'ai-je expiré!
Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
12 Pourquoi ai-je trouvé deux genoux pour me recevoir, et pourquoi deux mamelles à sucer?
Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
13 Maintenant je serais couché et en paix, je dormirais et je me reposerais
Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
14 avec les rois et les grands de la terre, qui se sont bâti des mausolées;
vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
15 avec les princes qui avaient de l'or, et remplissaient d'argent leur demeures.
ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
16 Ou bien, comme l'avorton ignoré, je n'existerais pas, comme ces enfants qui n'ont pas vu la lumière.
eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
17 Là les méchants n'exercent plus leurs violences, là se repose l'homme épuisé de forces;
Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
18 les captifs y sont tous en paix, ils n'entendent plus la voix de l'exacteur.
där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
19 Là se trouvent le petit et le grand, l'esclave affranchi de son maître.
Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
20 Pourquoi donner la lumière aux malheureux, et la vie à ceux dont l'âme est remplie d'amertume,
Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
21 qui espèrent la mort, et la mort ne vient pas, qui la cherchent plus ardemment que les trésors,
åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
22 qui sont heureux, qui tressaillent d'aise et se réjouissent quand ils ont trouvé le tombeau;
åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
23 à l'homme dont la route est cachée et que Dieu enferme de toutes parts?
varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
24 Mes soupirs sont comme mon pain et mes gémissements se répandent comme l'eau.
Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
25 Ce que je crains, c'est ce qui m'arrive; ce que je redoute fond sur moi.
ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
26 Plus de tranquillité, plus de paix, plus de repos, et le trouble m'a saisi.
Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
