Job 27

1 Job reprit son discours et dit:

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

2 Par le Dieu vivant qui me refuse justice, par le Tout-Puissant qui remplit mon âme d’amertume:

Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

3 aussi longtemps que j’aurai la respiration, que le souffle de Dieu sera dans mes narines,

aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

4 mes lèvres ne prononceront rien d’inique, ma langue ne proférera pas le mensonge.

aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

5 Loin de moi la pensée de vous donner raison! Jusqu’à ce que j’expire, je défendrai mon innocence.

Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

6 J’ai entrepris ma justification, je ne l’abandonnerai pas; mon cœur ne condamne aucun de mes jours.

Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

7 Que mon ennemi soit traité comme le méchant! Que mon adversaire ait le sort de l’impie!

Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

8 Quel sera l’espoir de l’impie quand Dieu le retranchera, quand il retirera son âme?

Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

9 Est-ce que Dieu écoutera ses cris, au jour où l’angoisse viendra sur lui?

Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

10 Trouve-t-il ses délices dans le Tout-Puissant? Adresse-t-il en tout temps ses prières à Dieu?

Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

11 Je vous enseignerai la conduite de Dieu, et je ne vous cacherai pas les desseins du Tout-Puissant.

Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

12 Voici que vous-mêmes, vous avez tous vu; pourquoi donc discourez-vous en vain?

Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

13 Voici la part que Dieu réserve au méchant, l’héritage que les violents reçoivent du Tout-Puissant.

Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

14 S’il a des fils en grand nombre, c’est pour le glaive; ses rejetons ne seront pas rassasiés de pain.

Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

15 Ses survivants seront ensevelis dans la mort, leurs veuves ne les pleureront pas.

De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

16 S’il amasse l’argent comme la poussière, s’il entasse les vêtements comme la boue,

Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

17 c’est lui qui entasse, mais c’est le juste qui les porte, c’est le juste qui hérite de ton argent.

så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

18 Sa maison est comme celle que bâtit la teigne, comme la hutte que se construit le gardien des vignes.

Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

19 Le riche se couche, c’est pour la dernière fois; il ouvre les yeux, il n’est plus.

Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

20 Les terreurs fondent sur lui comme des eaux, un tourbillon l’enlève au milieu de la nuit.

Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

21 Le vent d’orient l’emporte, et il disparaît; il l’arrache violemment de sa demeure.

Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

22 Dieu lance sur lui ses traits sans pitié, il fuit éperdu loin de sa main;

Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

23 on bat des mains à son sujet, de sa demeure on siffle sur lui.

Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.