Job 11

1 Alors Sophar de Naama prit la parole et dit:

Då svarade Zophar af Naema, och sade:

2 La multitude des paroles restera-t-elle sans réponse, et le bavard aura-t-il raison?

När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

3 Tes vains propos feront-ils taire les gens? Te moqueras-tu, sans que personne te confonde?

Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

4 Tu as dit à Dieu: « Ma pensée est la vraie, et je suis irréprochable devant toi. »

Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

5 Oh! Si Dieu voulait parler, s’il ouvrait les lèvres pour te répondre;

Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

6 s’il te révélait les secrets de sa sagesse, les replis cachés de ses desseins, tu verrais alors qu’il oublie une part de tes crimes.

Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

7 Prétends-tu sonder les profondeurs de Dieu, atteindre la perfection du Tout-Puissant?

Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

8 Elle est haute comme les cieux: que feras-tu? Plus profonde que le séjour des morts: que sauras-tu? (Sheol h7585)

Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

9 Sa mesure est plus longue que la terre, elle est plus large que la mer.

Längre än jorden, och bredare än hafvet.

10 S’il fond sur le coupable, s’il l’arrête, s’il convoque le tribunal, qui s’y opposera?

Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

11 Car il connaît les pervers, il découvre l’iniquité avant qu’elle s’en doute.

Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

12 À cette vue, le fou même comprendrait, et le petit de l’onagre deviendrait raisonnable.

En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

13 Pour toi, si tu diriges ton cœur vers Dieu, et que tu étendes vers lui tes bras,

Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

14 si tu éloignes l’iniquité qui est dans tes mains, et que tu ne laisses pas l’injustice habiter sous ta tente,

Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

15 alors tu lèveras ton front sans tache, tu seras inébranlable et tu ne craindras plus.

Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

16 Tu oublieras alors tes souffrances, tu t’en souviendras comme des eaux écoulées;

Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

17 L’avenir se lèvera pour toi plus brillant que le midi, les ténèbres se changeront en aurore.

Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

18 Tu seras plein de confiance, et ton attente ne sera pas vaine; tu regarderas autour de toi, et tu te coucheras tranquille.

Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

19 Tu reposeras, sans que personne t’ inquiète, et plusieurs caresseront ton visage.

Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

20 Mais les yeux des méchants se consumeront: pour eux, point de refuge; leur espérance est le souffle d’un mourant.

Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.