Psaumes 81
1 Au maître de chant. Sur la Gitthienne. D’Asaph. Chantez avec allégresse en l’honneur de Dieu, notre force; poussez des cris de joie en l’honneur du Dieu de Jacob!
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Entonnez l’hymne, au son du tambourin, de la harpe harmonieuse et du luth!
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Sonnez de la trompette à la nouvelle lune, à la pleine lune, pour le jour de notre fête.
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Car c’est un précepte pour Israël, une ordonnance du Dieu de Jacob.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 Il en fit une loi pour Joseph, quand il marcha contre le pays d’Égypte. J’entends une voix qui m’est inconnue:
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 « J’ai déchargé son épaule du fardeau, et ses mains ont quitté la corbeille.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 Tu as crié dans la détresse, et je t’ai délivré; je t’ai répondu du sein de la nuée orageuse; je t’ai éprouvé aux eaux de Mériba. — Séla.
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 « Ecoute, mon peuple, je veux te donner un avertissement; Israël, puisses-tu m’écouter!
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 Qu’il n’y ait pas au milieu de toi de dieu étranger: n’adore pas le dieu d’un autre peuple.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 « C’est moi, Yahweh, ton Dieu, qui t’ai fait monter du pays d’Égypte. Ouvre la bouche, et je la remplirai.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 « Mais mon peuple n’a pas écouté ma voix, Israël ne m’a pas obéi.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 Alors je l’ai abandonné à l’endurcissement de son cœur, et ils ont suivi leurs propres conseils.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 « Ah! si mon peuple m’écoutait, si Israël marchait dans mes voies!...
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 Bientôt je confondrais leurs ennemis; je tournerais ma main contre leurs oppresseurs.
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 « Ceux qui haïssent Yahweh le flatteraient, et la durée d’Israël serait assurée pour toujours.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 Je le nourrirais de la fleur de froment, et je le rassasierais du miel du rocher. »
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
