Psaumes 65

1 Au maître de chant. Psaume de David. Cantique. A toi est due la louange, ô Dieu, dans Sion; c’est en ton honneur qu’on accomplit les vœux.

För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

2 O toi, qui écoutes la prière, tous les hommes viennent à toi.

Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

3 Un amas d’iniquités pesait sur moi: tu pardonnes nos transgressions.

Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

4 Heureux celui que tu choisis et que tu rapproches de toi, pour qu’il habite dans tes parvis! Puissions-nous être rassasiés des biens de ta maison, de ton saint temple!

Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

5 Par des prodiges, tu nous exauces dans ta justice, Dieu de notre salut, espoir des extrémités de la terre, et des mers lointaines.

Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

6 — Il affermit les montagnes par sa force, il est ceint de sa puissance;

du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

7 il apaise la fureur des mers, la fureur de leurs flots, et le tumulte des peuples. —

du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

8 Les habitants des pays lointains craignent devant tes prodiges, tu réjouis les extrémités, l’Orient et l’Occident.

De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

9 Tu as visité la terre pour lui donner l’abondance, tu la combles de richesses; la source divine est remplie d’eau: tu prépares le blé, quand tu la fertilises ainsi.

Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

10 Arrosant ses sillons, aplanissant ses mottes, tu l’amollis par des ondées, tu bénis ses germes.

Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

11 Tu couronnes l’année de tes bienfaits, sur tes pas ruisselle la graisse.

Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

12 Les pâturages du désert sont abreuvés, et les collines se revêtent d’allégresse.

Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

13 Les prairies se couvrent de troupeaux, et les vallées se parent d’épis; tout se réjouit et chante.

Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.