Psaumes 22

1 Au maître de chant. Sur « Biche de l’aurore ». Psaume de David. Mon Dieu, mon Dieu, pourquoi m’as-tu abandonné? Je gémis, et le salut reste loin de moi!

För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

2 Mon Dieu, je crie pendant le jour, et tu ne réponds pas; la nuit, et je n’ai pas de repos.

Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

3 Pourtant tu es saint, tu habites parmi les hymnes d’Israël.

Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

4 En toi se sont confiés nos pères; ils se sont confiés, et tu les as délivrés.

På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

5 Ils ont crié vers toi, et ils ont été sauvés; ils se sont confiés en toi, et ils n’ont pas été confus.

Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

6 Et moi, je suis un ver, et non un homme, l’opprobre des hommes et le rebut du peuple.

Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

7 Tous ceux qui me voient se moquent de moi; ils ouvrent les lèvres, ils branlent la tête:

Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

8 « Qu’il s’abandonne à Yahweh! Qu’il le sauve, qu’il le délivre, puisqu’il l’aime! »

"Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."

9 Oui, c’est toi qui m’as tiré du sein maternel, qui m’as donné confiance sur les mamelles de ma mère.

Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

10 Dès ma naissance, je t’ai été abandonné; depuis le sein de ma mère, c’est toi qui es mon Dieu.

På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

11 Ne t’éloigne pas de moi, car l’angoisse est proche, car personne ne vient à mon secours.

Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

12 Autour de moi sont de nombreux taureaux, les forts de Basan m’environnent.

Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

13 Ils ouvrent contre moi leur gueule, comme un lion qui déchire et rugit.

Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

14 Je suis comme de l’eau qui s’écoule, et tous mes os sont disjoints; mon cœur est comme de la cire, il se fond dans mes entrailles.

Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

15 Ma force s’est desséchée comme un tesson d’argile, et ma langue s’attache à mon palais; tu me couches dans la poussière de la mort.

Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

16 Car des chiens m’environnent, une troupe de scélérats rôdent autour de moi; ils ont percé mes pieds et mes mains,

Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

17 je pourrais compter tous mes os. Eux, ils m’observent, ils me contemplent;

Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

18 ils se partagent mes vêtements, ils tirent au sort ma tunique.

De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

19 Et toi, Yahweh, ne t’éloigne pas! Toi qui es ma force, viens en hâte à mon secours!

Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

20 Délivre mon âme de l’épée, ma vie du pouvoir du chien!

Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

21 Sauve-moi de la gueule du lion, tire-moi des cornes du buffle!

Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

22 Alors j’annoncerai ton nom à mes frères, au milieu de l’assemblée je te louerai:

Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

23 « Vous qui craignez Yahweh, louez-le! Vous tous, postérité de Jacob, glorifiez-le! Révérez-le, vous tous, postérité d’Israël!

I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

24 Car il n’a pas méprisé, il n’a pas rejeté la souffrance de l’affligé, il n’a pas caché sa face devant lui, et quand l’affligé a crié vers lui, il a entendu. »

Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

25 Grâce à toi, mon hymne retentira dans la grande assemblée, j’acquitterai mes vœux en présence de ceux qui te craignent.

Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

26 Les affligés mangeront et se rassasieront; ceux qui cherchent Yahweh le loueront. Que votre cœur revive à jamais!

De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

27 Toutes les extrémités de la terre se souviendront et se tourneront vers Yahweh, et toutes les familles des nations se prosterneront devant sa face.

Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

28 Car à Yahweh appartient l’empire, il domine sur les nations.

Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

29 Les puissants de la terre mangeront et se prosterneront; devant lui s’inclineront tous ceux qui descendent à la poussière, ceux qui ne peuvent prolonger leur vie.

Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

30 La postérité le servira; on parlera du Seigneur à la génération future.

Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

31 Ils viendront et ils annonceront sa justice, au peuple qui naîtra, ils diront ce qu’il a fait.

Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.