Proverbes 26
1 Comme la neige en été, et la pluie pendant la moisson, ainsi la gloire ne convient pas à un insensé.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 Comme le passereau qui s’échappe, comme l’hirondelle qui s’envole, ainsi la malédiction sans cause n’atteint pas.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 Le fouet est pour le cheval, le mors pour l’âne et la verge pour le dos des insensés.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Ne réponds pas à l’insensé selon sa folie, de peur de lui ressembler toi-même.
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Réponds à l’insensé selon sa folie, de peur qu’il ne se regarde comme sage.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 Il se coupe les pieds, il boit l’iniquité, celui qui donne des messages à un insensé.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Otez les jambes au boiteux, est la sentence de la bouche de l’insensé.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 C’est attacher une pierre à la fronde, que de rendre gloire à un insensé.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Comme une épine qui s’enfonce dans la main d’un homme ivre, ainsi est une sentence dans la bouche des insensés.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 Comme un archer qui blesse tout le monde, ainsi est celui qui prend à gage les insensés et les passants.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 Comme un chien qui retourne à son vomissement, ainsi est un insensé qui revient à sa folie.
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Si tu vois un homme qui est sage à ses yeux, il faut plus espérer d’un insensé que de lui.
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 Le paresseux dit: « Il y a un lion sur la route, il y a un lion dans les rues. »
Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 La porte tourne sur ses gonds, ainsi le paresseux sur sa couche.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Le paresseux met sa main dans le plat, et il a de la peine à la porter à la bouche.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 Le paresseux est plus sage à ses yeux que sept conseillers prudents.
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 Comme celui qui saisit un chien par les oreilles, tel est le passant qui s’échauffe dans la querelle d’autrui.
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 Comme un furieux qui lance des traits enflammés, des flèches et la mort,
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 ainsi est un homme qui a trompé son prochain et qui dit: « Est-ce que je ne plaisantais pas. »
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
20 Faute de bois, le feu s’éteint; éloignez le rapporteur, et la querelle s’apaise.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Le charbon donne un brasier et le bois du feu: ainsi l’homme querelleur irrite une discussion.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 Les paroles du rapporteur sont comme des friandises; elles descendent jusqu’au fond des entrailles.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Des scories d’argent appliquées sur un vase de terre, telles sont les lèvres brûlantes avec un cœur mauvais.
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 Celui qui hait se déguise par ses lèvres, mais il met au dedans de lui la perfidie.
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Quand il adoucit sa voix, ne te fies pas à lui, car il a sept abominations dans son cœur.
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Il peut bien cacher sa haine sous la dissimulation, mais sa méchanceté se révélera dans l’assemblée.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Celui qui creuse une fosse y tombe, et la pierre revient sur celui qui la roule.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 La langue fausse hait ceux qu’elle blesse, et la bouche flatteuse cause la ruine.
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
