Marc 6
1 Étant parti de là, Jésus vint dans sa patrie, et ses disciples le suivirent.
Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
2 Quand le sabbat fut venu, il se mit à enseigner dans la synagogue; et beaucoup de ceux qui l’entendaient, frappés d’étonnement, disaient: « D’où celui-ci tient-il ces choses? Quelle est cette sagesse qui lui a été donnée, et comment de tels miracles s’opèrent-ils par ses mains?
Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: "Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
3 N’est-ce pas le charpentier, le fils de Marie, le frère de Jacques, de Joseph, de Jude et de Simon? Ses sœurs ne sont-elles pas ici parmi nous? » Et ils se scandalisaient de lui.
Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?" Så blev han för dem en stötesten.
4 Jésus leur dit: « Un prophète n’est sans honneur que dans sa patrie, dans sa maison et dans sa famille. »
Då sade Jesus till dem: "En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus."
5 Et il ne put faire là aucun miracle, si ce n’est qu’il guérit quelques malades en leur imposant les mains.
Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
6 Et il était surpris de leur incrédulité. Ensuite Jésus parcourut les villages d’alentour en enseignant.
Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
7 Alors il appela près de lui les Douze, et commença à les envoyer deux à deux, en leur donnant pouvoir sur les esprits impurs.
Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
8 Il leur recommanda de ne rien prendre pour la route, qu’un bâton seulement, ni sac, ni pain, ni argent dans la ceinture;
Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
9 mais d’être chaussés de sandales, et de ne pas mettre deux tuniques.
Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
10 Et il leur dit: « Partout où vous serez entrés dans une maison, demeurez-y jusqu’à ce que vous partiez de ce lieu.
Och han sade till dem: "När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
11 Et si quelque part on refuse de vous recevoir et de vous écouter, sortez de là, et secouez la poussière de dessous vos pieds en témoignage pour eux. »
Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem."
12 Étant donc partis, ils prêchèrent la pénitence;
Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
13 ils chassaient beaucoup de démons, oignaient d’huile beaucoup de malades et les guérissaient.
och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14 Or le roi Hérode entendit parler de Jésus, dont le nom était devenu célèbre, et il disait: « Jean-Baptiste est ressuscité: c’est pourquoi la puissance miraculeuse opère en lui. »
Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: "Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom."
15 Mais d’autres disaient: « C’est Élie »; et d’autres: « C’est un prophète, semblable à l’un des [anciens] prophètes. »
Men andra sade: "Det är Elias." Andra åter sade: "Det är en profet, lik de andra profeterna."
16 Ce qu’Hérode ayant entendu, il dit: « C’est Jean, que j’ai fait décapiter, qui est ressuscité. »
Men när Herodes hörde detta, sade han: "Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda."
17 Car c’était lui, Hérode, qui avait envoyé prendre Jean, et l’avait fait mettre en prison chargé de fers, à cause d’Hérodiade, femme de Philippe, son frère, qu’il avait épousée;
Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
18 car Jean disait à Hérode: « Il ne t’est pas permis d’avoir la femme de ton frère. »
och Johannes hade då sagt till honom: "Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru."
19 Hérodiade lui était donc hostile, et voulait le faire périr; mais elle ne le pouvait pas.
Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
20 Car Hérode, sachant que c’était un homme juste et saint, le vénérait et veillait sur sa vie; il faisait beaucoup de choses d’après ses conseils et l’écoutait volontiers.
Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
21 Enfin il se présenta une occasion favorable. Le jour anniversaire de sa naissance, Hérode donna un festin aux grands de sa cour, à ses officiers et aux principaux de la Galilée.
Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
22 La fille d’Hérodiade étant entrée dans la salle, dansa, et plut tellement à Hérode et à ceux qui étaient à table avec lui, que le roi dit à la jeune fille: « Demande-moi ce que tu voudras, et je te le donnerai. »
Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: "Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det."
23 Et il ajouta avec serment: « Quoi que ce soit que tu me demandes, je te le donnerai, jusqu’à la moitié de mon royaume. »
Ja, han lovade henne detta med ed och sade: "Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike."
24 Elle sortit et dit à sa mère: « Que demanderai-je? » Sa mère lui répondit: « La tête de Jean-Baptiste. »
Då gick hon ut och frågade sin moder: "Vad skall jag begära?" Hon svarade: "Johannes döparens huvud."
25 Revenant aussitôt avec empressement auprès du roi, la jeune fille lui fit cette demande: « Je veux que tu me donnes, à l’instant, sur un plat, la tête de Jean-Baptiste. »
Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: "Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud."
26 Le roi fut contristé: [néanmoins], à cause de son serment et de ses convives, il ne voulut pas l’affliger d’un refus.
Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
27 Il envoya aussitôt un de ses gardes avec l’ordre d’apporter la tête de Jean sur un plat.
Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
28 Le garde alla décapiter Jean dans la prison, et apporta sa tête sur un plat; il la donna à la jeune fille, et la jeune fille la donna à sa mère.
och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
29 Les disciples de Jean l’ayant appris, vinrent prendre son corps et le mirent dans un sépulcre.
Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
30 De retour près de Jésus, les Apôtres lui rendirent compte de tout ce qu’ils avaient fait et de tout ce qu’ils avaient enseigné.
Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
31 Il leur dit: « Venez, vous autres, à l’écart, dans un lieu désert, et prenez un peu de repos. » Car il y avait tant de personnes qui allaient et venaient, que les Apôtres n’avaient pas même le temps de manger.
Då sade han till dem: "Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet." Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
32 Ils s’embarquèrent donc et se retirèrent à l’écart dans un lieu solitaire.
De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
33 On les vit partir, et beaucoup de gens ayant deviné [où ils allaient], de toutes les villes on accourut par terre en ce lieu, et on y arriva avant eux.
Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
34 Lorsque Jésus débarqua, il vit une grande multitude, et il en eut compassion, parce qu’ils étaient comme des brebis sans berger, et il se mit à leur enseigner beaucoup de choses.
När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro "lika får som icke hade någon herde"; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
35 Comme l’heure était déjà avancée, ses disciples vinrent lui dirent: « Ce lieu est désert et déjà l’heure est avancée;
Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: "Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
36 renvoie-les, afin qu’ils aillent dans les fermes et les villages des environs, pour s’acheter de quoi manger. »
Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta."
37 Il leur répondit: « Donnez-leur vous-mêmes à manger. » Et ils lui dirent: « Irons-nous donc acheter pour deux cents deniers de pain, afin de leur donner à manger? »
Men han svarade och sade till dem: "Given I dem att äta." De svarade honom: "Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?"
38 Il leur demanda: « Combien avez-vous de pains? Allez et voyez. » S’en étant instruits, ils lui dirent: « Cinq pains et deux poissons. »
Men han sade till dem: "Huru många bröd haven I? Gån och sen efter." Sedan de hade gjort så, svarade de: "Fem, och därtill två fiskar."
39 Alors il leur commanda de les faire tous asseoir, par compagnies, sur l’herbe verte;
Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
40 et ils s’assirent par groupes de cent et de cinquante.
Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
41 Jésus prit les cinq pains et les deux poissons, et, levant les yeux au ciel, il prononça la bénédiction. Puis il rompit les pains et les donna à ses disciples, pour qu’ils les distribuassent au peuple; il partagea aussi les deux poissons entre tous.
Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
42 Tous mangèrent et furent rassasiés,
Och de åto alla och blevo mätta.
43 et l’on emporta douze corbeilles pleines de morceaux [de pain] et de ce qui restait des poissons.
Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
44 Or ceux qui avaient mangé étaient au nombre de cinq mille hommes.
Och det var fem tusen män som hade ätit.
45 Aussitôt après, Jésus obligea ses disciples de monter dans la barque, et de passer avant lui de l’autre côté du lac, vers Bethsaïde, pendant que lui-même renverrait le peuple.
Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
46 Et après qu’il en eut pris congé, il alla sur la montagne pour prier.
Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
47 Le soir étant venu, la barque était au milieu de la mer, et Jésus était seul à terre.
När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
48 Voyant qu’ils avaient beaucoup de peine à ramer, (car le vent leur était contraire), vers la quatrième veille de la nuit, il alla vers eux, marchant sur la mer; et il voulait les dépasser.
Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
49 Mais eux, le voyant marcher sur la mer, crurent que c’était un fantôme et poussèrent des cris.
Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
50 Car ils le voyaient tous, et ils étaient bouleversés. Aussitôt il leur parla et leur dit: « Ayez confiance, c’est moi, ne craignez pas. »
ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: "Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta."
51 Il monta ensuite auprès d’eux dans la barque, et le vent cessa; or leur étonnement était au comble et les mettait hors d’eux-mêmes;
Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
52 car ils n’avaient pas compris le miracle des pains, parce que leur cœur était aveuglé.
ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
53 Après avoir traversé le lac, ils vinrent au territoire de Génésareth et y abordèrent.
När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
54 Quand ils furent sortis de la barque, les gens [du pays], ayant aussitôt reconnu Jésus,
Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
55 parcoururent tous les environs, et l’on se mit à lui apporter les malades sur leurs grabats, partout où l’on apprenait qu’il était.
och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
56 En quelque lieu qu’il arrivât, dans les villages, dans les villes et dans les campagnes, on mettait les malades sur les places publiques, et on le priait de les laisser seulement toucher la houppe de son manteau; et tous ceux qui pouvaient le toucher étaient guéris.
Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
