Luc 15
1 Tous les publicains et les pécheurs s’approchaient de Jésus pour l’entendre.
Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom.
2 Et les Pharisiens et les scribes murmuraient, disant: « Celui-là accueille des pécheurs et mange avec eux. »
Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: "Denne tager emot syndare och äter med dem."
3 Sur quoi il leur dit cette parabole:
Då framställde han för dem denna liknelse; han sade:
4 « Qui d’entre vous, ayant cent brebis, s’il en perd une, ne laisse les quatre-vingt-dix-neuf autres dans le désert, pour aller après celle qui est perdue, jusqu’à ce qu’il l’ait retrouvée?
"Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det?
5 Et quand il l’a retrouvée, il la met avec joie sur ses épaules;
Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje.
6 et, de retour à la maison, il assemble ses amis et ses voisins et leur dit: Réjouissez-vous avec moi, parce que j’ai trouvé ma brebis qui était perdue.
Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.'
7 Ainsi, je vous le dis, il y aura plus de joie dans le ciel pour un seul pécheur qui se repent, que pour quatre-vingt-dix-neuf justes qui n’ont pas besoin de repentir.
Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva.
8 Ou bien quelle est la femme qui, ayant dix drachmes, si elle en perd une, n’allume une lampe, ne balaie sa maison, et ne cherche avec soin jusqu’à ce qu’elle l’ait retrouvée?
Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den?
9 Et quand elle l’a retrouvée, elle assemble ses amies et ses voisines et leur dit: Réjouissez-vous avec moi, parce que j’ai retrouvé la drachme que j’avais perdue.
Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.'
10 Ainsi, je vous le dis, il y a de la joie devant les anges de Dieu pour un seul pécheur qui se repent. »
Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.
11 Il dit encore: « Un homme avait deux fils.
Ytterligare sade han: "En man hade två söner.
12 Le plus jeune dit à son père: Mon père, donne-moi la part du bien qui doit me revenir. Et le père leur partagea son bien.
Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem.
13 Peu de jours après, le plus jeune fils ayant rassemblé tout ce qu’il avait, partit pour un pays lointain, et il y dissipa son bien en vivant dans la débauche.
Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.
14 Lorsqu’il eut tout dépensé, une grande famine survint dans ce pays, et il commença à sentir le besoin.
Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.
15 S’en allant donc, il se mit au service d’un habitant du pays, qui l’envoya à sa maison des champs pour garder les pourceaux.
Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.
16 Il eût bien voulu se rassasier des gousses que mangeaient les pourceaux, mais personne ne lui en donnait.
Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen gav honom något.
17 Alors, rentrant en lui-même, il dit: Combien d’employés de mon père ont du pain en abondance, et moi, je meurs ici de faim!
Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger!
18 Je me lèverai et j’irai à mon père, et je lui dirai: Mon père, j’ai péché contre le ciel et envers toi;
Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;
19 je ne mérite plus d’être appelé ton fils: traite-moi comme l’un de tes employés.
jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.'
20 Et il se leva et il alla vers son père. Comme il était encore loin, son père le vit, et, tout ému, il accourut, se jeta à son cou, et le couvrit de baisers.
Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.
21 Son fils lui dit: Mon père, j’ai péché contre le ciel et envers toi; je ne mérite plus d’être appelé ton fils.
Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'
22 Mais le père dit à ses serviteurs: Apportez la plus belle robe et l’en revêtez; mettez-lui un anneau au doigt et des souliers aux pieds.
Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter.
23 Amenez aussi le veau gras et tuez-le; faisons un festin de réjouissance:
Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada.
24 car mon fils que voici était mort, et il est revenu à la vie; il était perdu, et il est retrouvé. Et ils se mirent à faire fête.
Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.
25 Or, le fils aîné était dans les champs; comme il revenait et approchait de la maison, il entendit de la musique et des danses.
Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.
26 Appelant un des serviteurs, il lui demanda ce que c’était.
Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.
27 Le serviteur lui dit: Votre frère est arrivé, et votre père a tué le veau gras, parce qu’il l’a recouvré sain et sauf.
Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.'
28 Mais il se mit en colère, et ne voulut pas entrer. Le père sortit donc, et se mit à le prier.
Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och talade vanligt med honom.
29 Il répondit à son père: Voilà tant d’années que je te sers, sans avoir jamais transgressé tes ordres, et jamais tu ne m’as donné, à moi, un chevreau pour festoyer avec mes amis.
Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.
30 Et quand cet autre fils, qui a dévoré ton bien avec des courtisanes, arrive, tu tues pour lui le veau gras!
Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.'
31 Le père lui dit: Toi, mon fils, tu es toujours avec moi, et tout ce que j’ai est à toi.
Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och all mitt är ditt.
32 Mais il fallait bien faire un festin et se réjouir, parce que ton frère que voilà était mort, et qu’il est revenu à la vie; il était perdu, et il est retrouvé. »
Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.'"
