Job 32

1 Ces trois hommes cessèrent de répondre à Job, parce qu’il persistait à se regarder comme juste.

De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

2 Alors s’alluma la colère d’Eliu, fils de Barachel le Bouzite, de la famille de Ram. Sa colère s’alluma contre Job, parce qu’il se prétendait plus juste que Dieu.

Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

3 Elle s’alluma aussi contre ses trois amis, parce qu’ils n’avaient pas trouvé de bonnes réponse à lui faire et que néanmoins ils condamnaient Job.

och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

4 Comme ils étaient plus âgés que lui, Eliu avait attendu pour parler à Job.

Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

5 Mais voyant qu’il n’y avait plus de réponse dans la bouche de ces trois hommes, il s’enflamma de colère.

Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

6 Alors Eliu, fils de Barachel le Bouzite, prit la parole et dit: Je suis jeune et vous êtes des vieillards; c’est pourquoi j’étais effrayé et je redoutais de vous faire connaître mon sentiment.

Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

7 Je me disais: « Les jours parleront, les nombreuses années révéleront la sagesse. »

Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."

8 Mais c’est l’esprit mis dans l’homme, le souffle du Tout-Puissant qui lui donne l’intelligence.

Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

9 Ce n’est pas l’âge qui donne la sagesse, ce n’est pas la vieillesse qui discerne la justice.

Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

10 Voilà pourquoi je dis: « Écoutez-moi; je vais, moi aussi, exposer ma pensée. »

Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

11 J’ai attendu tant que vous parliez, j’ai prêté l’oreille à vos raisonnements, jusqu’à la fin de vos débats.

Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

12 Je vous ai suivis attentivement, et nul n’a convaincu Job, nul d’entre vous n’a réfuté ses paroles.

Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

13 Ne dites pas: « Nous avons trouvé la sagesse; c’est Dieu qui le frappe, et non pas l’homme. »

Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."

14 Il n’a pas dirigé contre moi ses discours, mais ce n’est pas avec vos paroles que je lui répondrai.

Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

15 Les voilà interdits; ils ne répondent rien; la parole leur fait défaut.

Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

16 J’ai attendu qu’ils eussent fini de parler, qu’ils restassent muets et sans réponse.

Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

17 C’est à mon tour de parler à présent; je veux dire aussi ce que je pense.

Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

18 Car je suis plein de discours, l’esprit qui est en moi m’oppresse.

Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

19 Mon cœur est comme un vin renfermé, comme une outre remplie de vin nouveau qui va éclater.

Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

20 Que je parle donc, afin de respirer à l’aise, que mes lèvres s’ouvrent pour répondre!

Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

21 Je ne veux faire acception de personne, je ne flatterai qui que ce soit.

Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

22 Car je ne sais pas flatter; autrement mon Créateur m’enlèverait sur-le-champ.

Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!