Job 27

1 Job reprit son discours et dit:

Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:

2 Par le Dieu vivant qui me refuse justice, par le Tout-Puissant qui remplit mon âme d’amertume:

Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;

3 aussi longtemps que j’aurai la respiration, que le souffle de Dieu sera dans mes narines,

Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;

4 mes lèvres ne prononceront rien d’inique, ma langue ne proférera pas le mensonge.

Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.

5 Loin de moi la pensée de vous donner raison! Jusqu’à ce que j’expire, je défendrai mon innocence.

Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.

6 J’ai entrepris ma justification, je ne l’abandonnerai pas; mon cœur ne condamne aucun de mes jours.

Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.

7 Que mon ennemi soit traité comme le méchant! Que mon adversaire ait le sort de l’impie!

Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.

8 Quel sera l’espoir de l’impie quand Dieu le retranchera, quand il retirera son âme?

Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?

9 Est-ce que Dieu écoutera ses cris, au jour où l’angoisse viendra sur lui?

Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?

10 Trouve-t-il ses délices dans le Tout-Puissant? Adresse-t-il en tout temps ses prières à Dieu?

Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?

11 Je vous enseignerai la conduite de Dieu, et je ne vous cacherai pas les desseins du Tout-Puissant.

Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.

12 Voici que vous-mêmes, vous avez tous vu; pourquoi donc discourez-vous en vain?

Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?

13 Voici la part que Dieu réserve au méchant, l’héritage que les violents reçoivent du Tout-Puissant.

Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.

14 S’il a des fils en grand nombre, c’est pour le glaive; ses rejetons ne seront pas rassasiés de pain.

Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.

15 Ses survivants seront ensevelis dans la mort, leurs veuves ne les pleureront pas.

Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.

16 S’il amasse l’argent comme la poussière, s’il entasse les vêtements comme la boue,

Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,

17 c’est lui qui entasse, mais c’est le juste qui les porte, c’est le juste qui hérite de ton argent.

Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.

18 Sa maison est comme celle que bâtit la teigne, comme la hutte que se construit le gardien des vignes.

Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.

19 Le riche se couche, c’est pour la dernière fois; il ouvre les yeux, il n’est plus.

När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.

20 Les terreurs fondent sur lui comme des eaux, un tourbillon l’enlève au milieu de la nuit.

Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;

21 Le vent d’orient l’emporte, et il disparaît; il l’arrache violemment de sa demeure.

Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.

22 Dieu lance sur lui ses traits sans pitié, il fuit éperdu loin de sa main;

Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.

23 on bat des mains à son sujet, de sa demeure on siffle sur lui.

Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.