Job 24

1 Pourquoi n’y a-t-il pas de temps réservés par le Tout-Puissant, et ceux qui le servent ne voient-ils pas son jour?

Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?

2 On voit des hommes qui déplacent les bornes, qui font paître le troupeau qu’ils ont volé.

Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;

3 Ils poussent devant eux l’âne de l’orphelin, et retiennent en gage le bœuf de la veuve.

de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.

4 Ils forcent les pauvres à se détourner du chemin; tous les humbles du pays sont réduits à se cacher.

Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.

5 Comme l’onagre dans la solitude, ils sortent pour leur travail, dès le matin, cherchant leur nourriture. Le désert leur fournit la subsistance de leurs enfants;

Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.

6 ils coupent les épis dans les champs, ils maraudent dans la vigne de leur oppresseur.

På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.

7 Nus, ils passent la nuit, faute de vêtements, sans couverture contre le froid.

Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.

8 La pluie des montagnes les pénètre; à défaut d’abri, ils se blottissent contre le rocher.

Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.

9 Ils arrachent l’orphelin à la mamelle, ils prennent des gages sur les pauvres.

Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.

10 Ceux-ci, tout nus, sans vêtements, portent, affamés, les gerbes du maître;

Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.

11 Ils expriment l’huile dans ses celliers; ils foulent la vendange, et ils ont soif.

Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.

12 Du sein des villes s’élèvent les gémissements des hommes, et l’âme des blessés crie; et Dieu ne prend pas garde à ces forfaits!

Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.

13 D’autres sont parmi les ennemis de la lumière, ils n’en connaissent pas les voies, ils ne se tiennent pas dans ses sentiers.

Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.

14 L’assassin se lève au point du jour; il tue le pauvre et l’indigent, il rôde la nuit comme un voleur.

Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.

15 L’œil de l’adultère épie le crépuscule; « Personne ne me voit, » dit-il, et il jette un voile sur son visage.

Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

16 La nuit, d’autres forcent les maisons, le jour, ils se tiennent cachés: ils ne connaissent pas la lumière.

När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.

17 Pour eux, le matin est comme l’ombre de la mort, car les horreurs de la nuit leur sont familières.

Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.

18 Ah! l’impie glisse comme un corps léger sur la face des eaux, il n’a sur la terre qu’une part maudite, il ne se dirige pas sur le chemin des vignes!

»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

19 Comme la sécheresse et la chaleur absorbent l’eau des neiges, ainsi le schéol engloutit les pécheurs! (Sheol h7585)

Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)

20 Ah! Le sein maternel l’oublie, les vers en font leurs délices; on ne se souvient plus de lui, et l’iniquité est brisée comme un arbre.

Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

21 Il dévorait la femme stérile et sans enfants, il ne faisait pas de bien à la veuve!...

Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»

22 Mais Dieu par sa force ébranle les puissants, il se lève, et ils ne comptent plus sur la vie;

Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;

23 il leur donne la sécurité et la confiance, et ses yeux veillent sur leurs voies.

han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.

24 Ils se sont élevés, et en un instant ils ne sont plus; ils tombent, ils sont moissonnés comme tous les hommes; ils sont coupés comme la tête des épis.

När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.

25 S’il n’en est pas ainsi, qui me convaincra de mensonge? Qui réduira mes paroles à néant?

Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?