Job 15
1 Alors Eliphaz de Théman prit la parole et dit:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Le sage répond-il par une science vaine? Se gonfle-t-il la poitrine de vent?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Se défend-il par de futiles propos, par des discours qui ne servent à rien?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Toi, tu détruis même la crainte de Dieu, tu anéantis toute piété envers Dieu.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Ta bouche révèle ton iniquité, et tu prends le langage les fourbes.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Ce n’est pas moi, c’est ta bouche qui te condamne, ce sont tes lèvres qui déposent contre toi.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Es-tu né le premier des hommes? As-tu été enfanté avant les collines?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 As-tu assisté au conseil de Dieu? As-tu dérobé pour toi seul la sagesse?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Que sais-tu, que nous ne sachions? Qu’as-tu appris, qui ne nous soit familier?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Nous avons aussi parmi nous des cheveux blancs, des vieillards plus riches de jours que ton père.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Tiens-tu pour peu de chose les consolations de Dieu et les douces paroles que nous t’adressons?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Où ton cœur t’emporte-t-il, et que signifie ce roulement de tes yeux?
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 Quoi! C’est contre Dieu que tu tournes ta colère, et que de ta bouche tu fais sortir de tels discours?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Qu’est-ce que l’homme, pour qu’il soit pur, le fils de la femme, pour qu’il soit juste?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Voici que Dieu ne se fie pas même à ses saints, et les cieux ne sont pas purs devant lui:
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 combien moins cet être abominable et pervers, l’homme qui boit l’iniquité comme l’eau!
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Je vais t’instruire, écoute-moi; je raconterai ce que j’ai vu,
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 ce que les sages enseignent, — ils ne le cachent pas, l’ayant appris de leurs pères;
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 à eux seuls avait été donné le pays, et parmi eux jamais ne passa l’étranger. —
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 « Le méchant, durant tous ses jours, est rongé par l’angoisse; un petit nombre d’années sont réservées à l’oppresseur.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Des bruits effrayants retentissent à ses oreilles; au sein de la paix, le dévastateur fond sur lui.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Il n’espère pas échapper aux ténèbres, il sent qu’il est guetté pour le glaive.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Il erre pour chercher son pain; il sait que le jour des ténèbres est prêt, à ses côtés.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 La détresse et l’angoisse tombent sur lui; elles l’assaillent comme un roi armé pour le combat.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Car il a levé sa main contre Dieu, il a bravé le Tout-Puissant,
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 il a couru sur lui le cou raide, sous le dos épais de ses boucliers.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Il avait le visage couvert de graisse, et les flancs chargés d’embonpoint.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 Il occupait des villes qui ne sont plus, des maisons qui n’ont plus d’habitants, vouées à devenir des monceaux de pierre.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Il ne s’enrichira plus, sa fortune ne tiendra pas, ses possessions ne s’étendront plus sur la terre.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Il n’échappera pas aux ténèbres; la flamme desséchera ses rejetons, et il sera emporté par le souffle de la bouche de Dieu.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Qu’il n’espère rien du mensonge, il y sera pris; le mensonge sera sa récompense.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Elle arrivera avant que ses jours soient pleins, et son rameau ne verdira plus.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Il secouera, comme la vigne, son fruit à peine éclos; il laissera tomber sa fleur, comme l’olivier.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Car la maison de l’impie est stérile, et le feu dévore la tente du juge corrompu.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 Il a conçu le mal, et il enfante le malheur, dans son sein mûrit un fruit de déception. »
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
