Job 12

1 Alors Job prit la parole et dit:

Då svarade Job, och sade:

2 Vraiment vous êtes aussi sages que tout un peuple, et avec vous mourra la sagesse!

Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.

3 Moi aussi, j’ai de l’intelligence comme vous, je ne vous le cède en rien, et qui ne sait les choses que vous dites?

Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?

4 Je suis la risée de mes amis, moi qui invoquais Dieu et à qui Dieu répondait; leur risée, moi le juste, l’innocent!...

Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;

5 Honte au malheur! C’est la devise des heureux; le mépris attend celui dont le pied chancelle.

Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.

6 La paix cependant règne sous la tente des brigands, la sécurité pour ceux qui provoquent Dieu, et qui n’ont d’autre dieu que leur bras.

Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.

7 Mais, de grâce, interroge les bêtes, et elles t’instruiront, les oiseaux du ciel, et ils te l’apprendront;

Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;

8 ou bien parle à la terre, et elle t’enseignera; les poissons même de la mer te le raconteront.

Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.

9 Qui ne sait, parmi tous ces êtres, que la main de Yahweh a fait ces choses,

Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;

10 qu’il tient dans sa main l’âme de tout ce qui vit, et le souffle de tous les humains?

Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?

11 L’oreille ne discerne-t-elle pas les paroles, comme le palais savoure les aliments?

Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?

12 Aux cheveux blancs appartient la sagesse, la prudence est le fruit des longs jours.

Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.

13 En Dieu résident la sagesse et la puissance, à lui le conseil et l’intelligence.

När honom är vishet och magt, råd och förstånd.

14 Voici qu’il renverse et l’on ne rebâtit pas; il ferme la porte sur l’homme, et on ne lui ouvre pas.

Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.

15 Voici qu’il arrête les eaux, elles tarissent; il les lâche, elles bouleversent la terre.

Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.

16 A lui la force et la prudence, à lui celui qui est égaré et celui qui égare.

Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.

17 Il emmène captifs les conseillers des peuples, et il ôte le sens aux juges.

Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.

18 Il délie la ceinture des rois, et ceint leurs reins d’une corde.

Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.

19 Il traîne les prêtres en captivité, et renverse les puissants.

Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.

20 Il ôte la parole aux hommes les plus habiles, et il enlève le jugement aux vieillards.

Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.

21 Il verse le mépris sur les nobles, et il relâche la ceinture des forts.

Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.

22 Il met à découvert les choses cachées dans les ténèbres, et produit à la lumière l’ombre de la mort.

Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.

23 Il fait croître les nations, et il les anéantit; il les étend et il les resserre.

Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.

24 Il ôte l’intelligence aux chefs des peuples de la terre, et les égare dans des déserts sans chemin;

Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;

25 ils tâtonnent dans les ténèbres, loin de la lumière; il les fait errer comme un homme ivre.

Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.