Isaïe 24

1 Voici que Yahweh va dévaster la terre entière et la dépeupler; il en bouleversera la face et en dispersera les habitants.

Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.

2 Et il en sera du prêtre comme du peuple, du maître comme de son serviteur, de la maîtresse comme de sa servante, du vendeur comme de l’acheteur, de l’emprunteur comme du prêteur, du débiteur comme du créancier.

Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;

3 La terre sera dévastée et livrée au pillage, car Yahweh a prononcé cette parole.

Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.

4 La terre est en deuil, épuisée; le monde est languissant et épuisé; l’élite des habitants de la terre languit.

Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.

5 La terre a été profanée sous ses habitants; car ils ont transgressé les lois, violé le commandement, rompu l’alliance éternelle.

Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara.

6 C’est pourquoi la malédiction dévore la terre; et ses habitants portent leur peine. C’est pourquoi les habitants de la terre sont consumés; et ce qui reste de mortels est en petit nombre.

Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.

7 Le jus de la vigne est en deuil, le cep languit; tous ceux qui avaient la joie au cœur gémissent.

Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.

8 Le son joyeux des tambourins a cessé, les fêtes bruyantes ont pris fin, le son joyeux de la harpe a cessé.

Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.

9 On ne boit plus de vin au bruit des chansons; la liqueur enivrante est amère au buveur.

Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.

10 Elle est renversée, la ville de confusion; toute maison est fermée, on ne peut y entrer.

Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.

11 On pousse des clameurs dans les rues, faute de vin; toute allégresse a disparu, la joie est bannie de la terre.

Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.

12 Il ne reste de la ville que décombres, et les portes brisées sont en ruines.

Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.

13 Car il en sera au milieu de la terre, parmi les peuples, comme quand on abat des olives, comme quand on grappille après la vendange.

Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.

14 Ceux-là élèvent leur voix, ils chantent; ils acclament de la mer la majesté de Yahweh:

De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.

15 « Louez Yahweh dans les régions de l’aurore, le nom de Yahweh, le Dieu d’Israël, dans les îles du couchant. » —

Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.

16 De l’extrémité de la terre nous entendons des cantiques: « Gloire au juste! — » Mais j’ai dit: « Je suis perdu! Je suis perdu, malheur à moi! » Les pillards pillent, les pillards pillent sans mesure!

Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.

17 Epouvante, fosse et filet sont sur toi, habitant de la terre.

Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.

18 Celui qui fuira devant le cri d’épouvante tombera dans la fosse, et celui qui remontera du milieu de la fosse sera pris au filet. Car les écluses d’en haut sont ouvertes, et les fondements de la terre sont ébranlés.

Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.

19 La terre se brise avec violence; la terre éclate avec fracas; la terre s’ébranle avec force.

Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.

20 La terre chancelle comme un homme ivre; elle vacille comme un hamac; son iniquité pèse sur elle; elle s’écroule pour ne plus se relever.

Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.

21 En ce jour-là, Yahweh visitera, dans les hauteurs l’armée d’en haut, et sur la terre les rois de la terre.

På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;

22 Et ils seront réunis captifs dans l’abîme, et ils seront emprisonnés dans la prison; après un grand nombre de jours, ils seront visités.

Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.

23 Et la lune rougira et le soleil pâlira, parce que Yahweh des armées régnera sur la montagne de Sion et à Jérusalem, et devant ses anciens éclatera la gloire.

Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.