Job 27
1 Job reprit sa parabole, et dit,
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 « Dieu est vivant, il m'a enlevé mon droit, le Tout-Puissant, qui a rendu mon âme amère
Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3 (car la durée de ma vie est encore en moi, et l'esprit de Dieu est dans mes narines);
aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4 Mes lèvres ne diront pas l'iniquité, et ma langue ne profère pas de mensonges.
aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5 Loin de moi l'idée de vous justifier. Jusqu'à ma mort, je ne mettrai pas de côté mon intégrité.
Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6 Je tiens fermement à ma justice, je ne la lâcherai pas. Mon cœur ne me reprochera rien tant que je vivrai.
Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7 « Que mon ennemi soit comme les méchants. Que celui qui se lève contre moi soit comme un injuste.
Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8 Car quelle est l'espérance de l'impie, quand il est exterminé? quand Dieu lui enlève la vie?
Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9 Dieu entendra-t-il son cri quand la détresse s'abattra sur lui?
Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10 Il se complaira dans le Tout-Puissant, et invoquer Dieu à tout moment?
Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11 Je vous enseignerai la main de Dieu. Je ne cacherai pas ce qui est avec le Tout-Puissant.
Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12 Voici, vous l'avez tous vu vous-mêmes; pourquoi donc es-tu devenu tout à fait vain?
Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13 « C'est la part du méchant avec Dieu, l'héritage des oppresseurs, qu'ils reçoivent du Tout-Puissant.
Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 Si ses enfants se multiplient, c'est pour l'épée. Sa progéniture ne se contentera pas de pain.
Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15 Ceux qui restent de lui seront enterrés dans la mort. Ses veuves ne se lamenteront pas.
De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16 Quand il amasse l'argent comme la poussière, et préparer les vêtements comme l'argile;
Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17 il peut la préparer, mais le juste la mettra, et les innocents partageront l'argent.
så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18 Il bâtit sa maison comme la teigne, comme une cabine que le gardien fait.
Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19 Il se couche richement, mais il ne le fera plus. Il ouvre les yeux, et il ne l'est pas.
Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20 Des terreurs l'envahissent comme des eaux. Une tempête l'emporte dans la nuit.
Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21 Le vent d'est l'emporte, et il s'en va. Ça le fait sortir de sa place.
Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22 Car il se jette sur lui, et ne l'épargne pas, alors qu'il s'enfuit loin de sa main.
Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23 Les hommesbattront des mains devant lui, et le sifflera de sa place.
Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
