< Job 26 >
Därefter tog Job till orda och sade:
2 « Comment avez-vous aidé celui qui est sans force! Comment avez-vous sauvé le bras qui n'a pas de force!
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Comment avez-vous conseillé celui qui n'a pas de sagesse? et des connaissances solides déclarées en abondance!
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 A qui avez-vous adressé des paroles? Quel esprit est sorti de toi?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 « Les esprits défunts tremblent, ceux qui se trouvent sous les eaux et tous ceux qui y vivent.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
6 Le séjour des morts est nu devant Dieu, et Abaddon n'a pas de couverture. (Sheol )
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol )
7 Il étend le nord sur l'espace vide, et accroche la terre à rien.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 Il enferme les eaux dans ses nuages épais, et le nuage n'est pas éclaté sous eux.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 Il entoure la face de son trône, et y répand son nuage.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Il a décrit une frontière à la surface des eaux, et aux confins de la lumière et de l'obscurité.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Les piliers du ciel tremblent et s'étonnent de sa réprimande.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Il remue la mer par sa puissance, et par son intelligence, il frappe à travers Rahab.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 C'est par son Esprit que les cieux sont garnis. Sa main a transpercé le serpent rapide.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Voici, ce ne sont là que les abords de ses voies. Quel faible murmure nous entendons de lui! Mais le tonnerre de sa puissance, qui peut le comprendre? »
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?