Job 17
1 « Mon esprit est consumé. Mes jours sont éteints et la tombe est prête pour moi.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Il y a certainement des moqueurs avec moi. Mon regard s'attarde sur leur provocation.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 « Maintenant, donnez un gage. Sers-toi de toi-même comme garantie pour moi. Qui est là pour me donner la main?
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Car tu as caché leur cœur à l'intelligence, c'est pourquoi vous ne les exalterez pas.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 Celui qui dénonce ses amis pour le pillage, même les yeux de ses enfants seront défaillants.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 « Mais il a fait de moi la risée du peuple. Ils me crachent au visage.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Mon œil aussi est obscurci par la tristesse. Tous mes membres sont comme une ombre.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 Les hommes droits s'étonneront de cela. L'innocent se soulèvera contre l'impie.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 Mais le juste s'en tiendra à sa voie. Celui qui a les mains propres deviendra de plus en plus fort.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Mais quant à vous tous, revenez. Je ne trouverai pas d'homme sage parmi vous.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Mes jours sont passés. Mes plans sont rompus, comme les pensées de mon cœur.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 Ils changent la nuit en jour, dire « La lumière est proche » en présence de l'obscurité.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13 Si je considère le séjour des morts comme ma maison, si j'ai étendu ma couche dans l'obscurité, (Sheol h7585)
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 si j'ai dit à la corruption: « Tu es mon père ». et au ver: « Ma mère » et « Ma sœur ».
till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
15 Où est donc mon espoir? Quant à mon espoir, qui le verra?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
