Job 10
1 « Mon âme est fatiguée de ma vie. Je vais donner libre cours à ma plainte. Je parlerai dans l'amertume de mon âme.
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 Je dirai à Dieu: « Ne me condamne pas. Montrez-moi pourquoi vous êtes en désaccord avec moi.
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 Est-il bon pour toi d'opprimer, que vous méprisiez le travail de vos mains, et sourit aux conseils des méchants?
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Avez-vous des yeux de chair? Ou voyez-vous comme l'homme voit?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Tes jours sont comme les jours des mortels, ou vos années comme celles d'un homme,
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 que tu t'enquiers de mon iniquité, et chercher mon péché?
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 Tu sais bien que je ne suis pas méchant, il n'y a personne qui puisse délivrer de ta main.
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 « Tes mains m'ont formé et m'ont entièrement façonné, et pourtant vous me détruisez.
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Souviens-toi, je t'en prie, que tu m'as façonné comme de l'argile. Me réduiras-tu en poussière?
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Ne m'as-tu pas versé comme du lait? et m'a fait cailler comme du fromage?
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 Tu m'as revêtu de peau et de chair, et m'a soudé avec des os et des tendons.
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 Tu m'as accordé la vie et la bonté. Votre visite a préservé mon esprit.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 Mais tu as caché ces choses dans ton cœur. Je sais que c'est avec vous:
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 si je pèche, alors tu me marques. Vous ne m'acquitterez pas de mon iniquité.
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 Si je suis méchant, malheur à moi! Si je suis juste, je ne lèverai pas la tête pour autant, être rempli d'opprobre, et conscient de mon affliction.
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 Si je garde la tête haute, vous me chassez comme un lion. Encore une fois, vous vous montrez puissant pour moi.
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 Vous renouvelez vos témoins contre moi, et augmente ton indignation à mon égard. Les changements et la guerre sont avec moi.
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 "'Pourquoi donc m'as-tu fait sortir du ventre de ma mère? Je voudrais avoir abandonné l'esprit, et qu'aucun œil ne m'ait vu.
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 J'aurais été comme si je n'avais pas été. J'aurais dû être porté de l'utérus à la tombe.
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Mes jours ne sont-ils pas courts? Arrêtez! Laissez-moi tranquille, que je puisse trouver un peu de réconfort,
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 avant que j'aille là où je ne reviendrai pas, au pays des ténèbres et de l'ombre de la mort;
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 la terre sombre comme minuit, de l'ombre de la mort, sans aucun ordre, où la lumière est comme minuit. »
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
