Esther 8

1 Ce jour-là, le roi Assuérus donna la maison d'Haman, l'ennemi des Juifs, à la reine Esther. Mardochée se présenta devant le roi, car Esther lui avait dit ce qu'il était.

Samma dag gav konung Ahasveros åt drottning Ester Hamans, judarnas oväns, hus. Och Mordokai fick tillträde till konungen, ty Ester hade nu omtalat, vad han var för henne.

2 Le roi ôta son anneau, qu'il avait pris à Haman, et le donna à Mardochée. Esther plaça Mardochée à la tête de la maison d'Haman.

Och konungen tog av sig ringen, som han hade låtit taga ifrån Haman, och gav den åt Mordokai. Och Ester satte Mordokai över Hamans hus.

3 Esther parla encore une fois devant le roi, se jeta à ses pieds et le supplia en larmes de faire disparaître la malice d'Haman l'Agaguite et le plan qu'il avait conçu contre les Juifs.

Och Ester talade ytterligare inför konungen, i det att hon föll ned för hans fötter; hon bönföll honom gråtande, att han skulle avvända agagiten Hamans onda råd och det anslag, som denne hade förehaft mot judarna.

4 Alors le roi tendit à Esther le sceptre d'or. Esther se leva et se présenta devant le roi.

Då räckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester stod upp och trädde fram inför konungen

5 Elle dit: Si le roi le veut, si j'ai trouvé grâce à ses yeux, si la chose paraît juste au roi et si je suis agréable à ses yeux, qu'on écrive pour annuler les lettres conçues par Haman, fils d'Hammedatha l'Agagite, qu'il a écrites pour détruire les Juifs qui sont dans toutes les provinces du roi.

och sade: »Om det så täckes konungen, och om jag har funnit nåd inför honom, och det synes konungen vara riktigt och jag är honom till behag, så må en skrivelse utfärdas för att återkalla de brev, som innehöllo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag, och som han skrev för att förgöra judarna i alla konungens hövdingdömen.

6 Car comment pourrais-je supporter de voir le malheur qui s'abattrait sur mon peuple? Comment pourrais-je supporter de voir la destruction de mes proches? »

Ty huru skulle jag kunna uthärda att se den olycka, som eljest träffade mitt folk? Ja, huru skulle jag kunna uthärda att se mina landsmän förgöras?»

7 Alors le roi Assuérus dit à la reine Esther et à Mardochée, le Juif: « Voici, j'ai donné à Esther la maison d'Haman, et on l'a pendu au gibet parce qu'il a porté la main sur les Juifs.

Då sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokai: »Se, Hamans hus har jag givit åt Ester, och han själv har blivit upphängd på en påle, därför att han ville bära hand på judarna.

8 Écris aussi aux Juifs comme il te plaira, au nom du roi, et scelle-la avec l'anneau du roi; car l'écriture qui est écrite au nom du roi et scellée avec l'anneau du roi ne peut être annulée par personne. »

Men utfärden nu ock I en skrivelse angående judarna i konungen namn, såsom I finnen för gott, och beseglen den med konungens ring. Ty en skrivelse, som är utfärdad i konungens namn och beseglad med konungens ring, kan icke återkallas.»

9 Les scribes du roi furent convoqués en ce temps-là, au troisième mois, qui est le mois de Sivan, le vingt-troisième jour du mois, et l'on écrivit, selon tout ce que Mardochée avait ordonné, aux Juifs, aux gouverneurs locaux, aux gouverneurs et aux princes des provinces qui s'étendent de l'Inde à l'Éthiopie, soit cent vingt-sept provinces, à chaque province selon son écriture, à chaque peuple dans sa langue, aux Juifs selon leur écriture et dans leur langue.

Så blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, på tjugutredje dagen i tredje månaden, det är månaden Sivan, och en skrivelse, alldeles sådan som Mordokai ville, utfärdades till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i hövdingdömena, från Indien ända till Etiopien, ett hundra tjugusju hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål, jämväl till judarna med deras skrift och på deras tungomål.

10 Il écrivit au nom du roi Assuérus, et le scella avec l'anneau du roi, et il envoya des lettres par coursier à cheval, monté sur des chevaux royaux élevés par des coursiers rapides.

Han utfärdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade den med konungens ring. Därefter kringsände han brev med ilbud till häst, som redo på kungliga travare från stuterierna,

11 Dans ces lettres, le roi accordait aux Juifs qui se trouvaient dans chaque ville de se rassembler et de défendre leur vie - de détruire, de tuer et de faire périr toute la puissance du peuple et de la province qui les attaquerait, leurs petits enfants et leurs femmes, et de piller leurs biens,

att konungen tillstadde judarna i var särskild stad att församla sig till försvar för sitt liv och att i vart folk och hövdingdöme utrota, dräpa och förgöra alla väpnade skaror, som angrepe dem, ävensom barn och kvinnor, varvid deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring,

12 en un seul jour dans toutes les provinces du roi Assuérus, le treizième jour du douzième mois, qui est le mois d'Adar.

detta på en och samma dag i alla konung Ahasveros' hövdingdömen, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar.

13 Une copie de la lettre, indiquant que le décret devait être distribué dans chaque province, fut publiée à tous les peuples, afin que les Juifs soient prêts pour ce jour-là à se venger de leurs ennemis.

I skrivelsen stod, att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll, att judarna skulle vara redo till den dagen att hämnas på sina fiender.

14 Les courriers montés sur des chevaux royaux sortirent donc, se hâtèrent et se pressèrent sur l'ordre du roi. Le décret fut publié dans la citadelle de Suse.

Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden på de kungliga travarna skyndsamt och med hast åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg.

15 Mardochée sortit de la présence du roi, vêtu d'un habit royal bleu et blanc, avec une grande couronne d'or, et une robe de fin lin et de pourpre; et la ville de Suse poussa des cris de joie.

Men Mordokai gick ut från konungen i konungslig klädnad av mörkblått och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurrött tyg, under det att staden Susan jublade och var glad.

16 Les Juifs eurent de la lumière, de l'allégresse, de la joie et de l'honneur.

För judarna hade nu uppgått ljus och glädje, fröjd och ära.

17 Dans chaque province et dans chaque ville, partout où arrivaient l'ordre du roi et son décret, les Juifs avaient de l'allégresse, de la joie, une fête et un jour férié. Beaucoup d'entre les peuples du pays devinrent Juifs, car la crainte des Juifs s'était abattue sur eux.

Och i vart hövdingdöme och i var stad, dit konungens befallning och påbud kom, blev glädje och fröjd bland judarna, och de höllo gästabud och högtid. Och många ur de främmande folken blevo judar, ty förskräckelse för judarna hade fallit över dem.