Psalmien 130

1 Matkalaulu. Syvyydestä minä huudan sinua, Herra.

En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

2 Herra, kuule minun ääneni. Tarkatkoot sinun korvasi minun rukousteni ääntä.

Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

3 Jos sinä, Herra, pidät mielessäsi synnit, Herra, kuka silloin kestää?

Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

4 Mutta sinun tykönäsi on anteeksiantamus, että sinua peljättäisiin.

Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

5 Minä odotan Herraa, minun sieluni odottaa, ja minä panen toivoni hänen sanaansa.

Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

6 Minun sieluni odottaa Herraa hartaammin kuin vartijat aamua, kuin vartijat aamua.

Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

7 Pane toivosi Herraan, Israel. Sillä Herran tykönä on armo, runsas lunastus hänen tykönänsä.

Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

8 Ja hän lunastaa Israelin kaikista sen synneistä.

Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.