Sananlaskujen 5
1 Poikani, kuuntele minun viisauttani, kallista korvasi minun taidolleni
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 ottaaksesi vaarin taidollisuudesta, ja huulesi säilyttäkööt tiedon.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 Sillä hunajaa tiukkuvat vieraan vaimon huulet, hänen suunsa on öljyä liukkaampi.
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 Mutta lopulta hän on karvas kuin koiruoho, terävä kuin kaksiteräinen miekka.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 Ei käy hän elämän tasaista polkua, hänen tiensä horjuvat hänen huomaamattaan.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Niinpä, lapset, kuulkaa minua, älkää väistykö minun suuni sanoista.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Pidä tiesi kaukana tuollaisesta äläkä lähesty hänen majansa ovea,
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 ettet antaisi muille kunniaasi etkä vuosiasi armottomalle,
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 ettei sinun tavarasi ravitsisi vieraita, sinun vaivannäkösi joutuisi toisen taloon
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 ja ettet lopulta päätyisi huokailemaan ruumiisi ja lihasi riutuessa
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 ja sanomaan: "Miksi minä kuritusta vihasin ja sydämeni halveksui nuhdetta?
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 Miksi en kuullut neuvojaini ääntä, kallistanut korvaani opettajilleni?
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 Olin joutua kokonaan turmion omaksi keskellä seurakunnan ja kansankokouksen."
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Juo vettä omasta säiliöstäsi, sitä, mikä omasta kaivostasi juoksee.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Vuotaisivatko sinun lähteesi kadulle, toreille sinun vesiojasi!
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Olkoot ne sinun omasi yksin, älkööt vierasten sinun ohessasi.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Olkoon sinun lähteesi siunattu, ja iloitse nuoruutesi vaimosta.
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 Armas peura, suloinen vuorikauris-hänen rintansa sinua aina riemulla ravitkoot, hurmautuos alati hänen rakkaudestaan.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 Miksi, poikani, hurmautuisit irstaaseen naiseen ja syleilisit vieraan vaimon povea?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 Sillä Herran silmien edessä ovat miehen tiet, ja hän tutkii kaikki hänen polkunsa.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 Jumalattoman vangitsevat hänen rikoksensa, ja hän tarttuu oman syntinsä pauloihin.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 Kurittomuuteensa hän kuolee ja suistuu harhaan suuressa hulluudessaan.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
