Sananlaskujen 19
1 Parempi on köyhä, joka nuhteettomasti vaeltaa, kuin huuliltansa nurja, joka on vielä tyhmäkin.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 Ilman taitoa ei ole intokaan hyväksi, ja kiirehtivän jalka astuu harhaan.
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 Ihmisen oma hulluus turmelee hänen tiensä, mutta Herralle hän sydämessään vihoittelee.
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Tavara tuo ystäviä paljon, mutta vaivainen joutuu ystävästänsä eroon.
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Väärä todistaja ei jää rankaisematta, ja joka valheita puhuu, se ei pelastu.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Monet etsivät ylhäisen suosiota, ja kaikki ovat anteliaan ystäviä.
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 Köyhä on kaikkien veljiensä vihattu, vielä vierotumpi ystävilleen. Tyhjiä sanoja hän saa tavoitella.
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 Joka mieltä hankkii, se sieluansa rakastaa; joka ymmärryksen säilyttää, se onnen löytää.
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Väärä todistaja ei jää rankaisematta, ja joka valheita puhuu, se hukkuu.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Ei sovi tyhmälle hyvät päivät, saati sitten palvelijalle hallita ruhtinaita.
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Ymmärrys tekee ihmisen pitkämieliseksi, ja hänen kunniansa on antaa rikos anteeksi.
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 Kuninkaan viha on kuin nuoren leijonan kiljunta, mutta hänen suosionsa on kuin kaste ruoholle.
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 Tyhmä poika on isänsä turmio, ja vaimon tora on kuin räystäästä tippuva vesi.
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Talo ja tavara peritään isiltä, mutta toimellinen vaimo tulee Herralta.
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Laiskuus vaivuttaa sikeään uneen, ja veltto joutuu näkemään nälkää.
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Joka käskyt pitää, saa henkensä pitää; joka ei teistänsä välitä, on kuoleman oma.
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Joka vaivaista armahtaa, se lainaa Herralle, ja hän maksaa jälleen hänen hyvän tekonsa.
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Kurita poikaasi, kun vielä toivoa on; ethän halunne hänen kuolemaansa.
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 Rajuluontoinen joutuu sakkoihin: vain yllytät, jos yrität apuun.
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Kuule neuvoa, ota kuritus varteen, että olisit vasta viisaampi.
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 Monet ovat miehen mielessä aivoitukset, mutta Herran neuvo on pysyväinen.
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Ihaninta ihmisessä on hänen laupeutensa, ja köyhä on parempi kuin valhettelija.
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 Herran pelko on elämäksi: saa levätä yönsä ravittuna, eikä mikään paha kohtaa.
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Laiska pistää kätensä vatiin, mutta ei saa sitä viedyksi suuhunsa jälleen.
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Lyö pilkkaajaa, niin yksinkertainen saa mieltä, ja jos ymmärtäväistä nuhdellaan, niin hän käsittää tiedon.
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Joka isäänsä pahoin pitelee ja ajaa äitinsä pois, se on kunnoton ja rietas poika.
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Jos herkeät, poikani, kuulemasta kuritusta, niin eksyt pois tiedon sanoista.
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Kelvoton todistaja pitää oikeuden pilkkanaan, ja jumalattomien suu nielee vääryyttä.
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Tuomiot ovat valmiina pilkkaajille ja lyönnit tyhmien selkään.
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
