Sananlaskujen 17
1 Parempi kuiva kannikka rauhassa kuin talon täysi uhripaistia riidassa.
Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2 Taitava palvelija hallitsee kunnotonta poikaa ja pääsee perinnönjaolle veljesten rinnalla.
En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
3 Hopealle sulatin, kullalle uuni, mutta sydämet koettelee Herra.
Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
4 Paha kuuntelee häijyjä huulia, petollisuus kuulee pahoja kieliä.
En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5 Joka köyhää pilkkaa, se herjaa hänen luojaansa; joka toisen onnettomuudesta iloitsee, ei jää rankaisematta.
Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
6 Vanhusten kruunu ovat lastenlapset, ja isät ovat lasten kunnia.
De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
7 Ei sovi houkalle ylevä puhe, saati sitten ruhtinaalle valhe.
Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8 Lahjus on käyttäjänsä silmissä kallis kivi: mihin vain hän kääntyy, hän menestyy.
En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
9 Joka rikkeen peittää, se rakkautta harrastaa; mutta joka asioita kaivelee, se erottaa ystävykset.
Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10 Nuhde pystyy paremmin ymmärtäväiseen kuin sata lyöntiä tyhmään.
En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11 Pelkkää onnettomuutta hankkii kapinoitsija, mutta häntä vastaan lähetetään armoton sanansaattaja.
Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12 Kohdatkoon miestä karhu, jolta on riistetty poikaset, mutta älköön tyhmä hulluudessansa.
Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
13 Joka hyvän pahalla palkitsee, sen kodista ei onnettomuus väisty.
Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
14 Alottaa tora on päästää vedet valloilleen; herkeä, ennenkuin riita syttyy.
Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15 Syyllisen syyttömäksi ja syyttömän syylliseksi tekijä ovat kumpikin Herralle kauhistus.
Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
16 Mitä hyötyä on rahasta tyhmän käsissä? Viisauden hankkimiseen ei ole ymmärrystä.
Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17 Ystävä rakastaa ainiaan ja veli syntyy varaksi hädässä.
En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
18 Mieltä vailla on mies, joka kättä lyöpi, joka menee toista takaamaan.
En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
19 Joka toraa rakastaa, se rikkomusta rakastaa; joka ovensa korottaa, se hankkii kukistumistaan.
Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20 Väärämielinen ei onnea löydä, ja kavalakielinen suistuu onnettomuuteen.
Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21 Tyhmä on murheeksi siittäjällensä, ja houkan isä on iloa vailla.
Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
22 Terveydeksi on iloinen sydän, mutta murtunut mieli kuivuttaa luut.
Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
23 Jumalaton ottaa lahjuksen vastaan toisen povelta vääristääksensä oikeuden tiet.
Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
24 Ymmärtäväisellä on viisaus kasvojensa edessä, mutta tyhmän silmät kiertävät maailman rantaa.
Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
25 Tyhmä poika on isällensä suruksi ja synnyttäjällensä mielihaikeaksi.
En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26 Paha jo sekin, jos syytöntä sakotetaan; kovin kohtuutonta, jos jaloja lyödään.
Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
27 Joka hillitsee sanansa, on taitava, ja mielensä malttava on ymmärtäväinen mies.
Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28 Hullukin käy viisaasta, jos vaiti on; joka huulensa sulkee, on ymmärtäväinen.
Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
