Sananlaskujen 13
1 Viisas poika kuulee isän kuritusta, mutta pilkkaaja ei ota nuhdetta kuullaksensa.
En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
2 Suunsa hedelmästä saa nauttia hyvää, mutta uskottomilla on halu väkivaltaan.
Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
3 Joka suistaa suunsa, se säilyttää henkensä, mutta avosuinen joutuu turmioon.
Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
4 Laiskan sielu haluaa, saamatta mitään, mutta ahkerain sielu tulee ravituksi.
Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
5 Vanhurskas vihaa valhepuhetta, mutta jumalattoman meno on iljettävä ja häpeällinen.
Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
6 Vanhurskaus varjelee nuhteettomasti vaeltavan, mutta jumalattomuus syöksee syntisen kumoon.
Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
7 Toinen on olevinaan rikas, omistamatta mitään, toinen olevinaan köyhä, vaikka on tavaraa paljon.
Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
8 Rikkautensa saa mies antaa henkensä lunnaiksi, mutta köyhän ei tarvitse uhkauksia kuunnella.
Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
9 Vanhurskasten valo loistaa iloisesti, mutta jumalattomien lamppu sammuu.
De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
10 Ylpeys tuottaa pelkkää toraa, mutta jotka ottavat neuvon varteen, niillä on viisaus.
Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
11 Tyhjällä saatu tavara vähenee, mutta joka vähin erin kokoaa, se saa karttumaan.
Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
12 Pitkä odotus tekee sydämen sairaaksi, mutta täyttynyt halu on elämän puu.
Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Joka sanaa halveksii, joutuu sanan pantiksi; mutta joka käskyä pelkää, saa palkan.
Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
14 Viisaan opetus on elämän lähde kuoleman paulain välttämiseksi.
Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
15 Hyvä ymmärrys tuottaa suosiota, mutta uskottomien tie on koleikkoa.
Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
16 Jokainen mielevä toimii taitavasti, mutta tyhmä levittää hulluutta.
Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
17 Jumalaton sanansaattaja suistuu turmioon, mutta uskollinen lähetti on kuin lääke.
En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
18 Köyhyys ja häpeä kuritusta vierovalle, kunnia nuhdetta noudattavalle!
Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
19 Tyydytetty halu on sielulle suloinen, pahan karttaminen tyhmille kauhistus.
Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
20 Vaella viisasten kanssa, niin viisastut; tyhmäin seuratoverin käy pahoin.
Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
21 Syntisiä vainoaa onnettomuus, mutta vanhurskaat saavat onnen palkakseen.
Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
22 Hyvä jättää perinnön lastensa lapsillekin, mutta syntisen tavara talletetaan vanhurskaalle.
Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
23 Köyhien uudiskyntö antaa runsaan ruuan; mutta moni tuhoutuu, joka ei oikeudessa pysy.
De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
24 Joka vitsaa säästää, se vihaa lastaan; mutta joka häntä rakastaa, se häntä ajoissa kurittaa.
Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
25 Vanhurskas saa syödä kylläksensä, mutta jumalattomain vatsa jää vajaaksi.
Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
