Jobin 5
1 "Huuda vain! Onko ketään, joka sinulle vastaisi, ja kenenkä pyhän puoleen kääntyisit?
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Mielettömän tappaa suuttumus, tyhmän surmaa kiivaus.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Minä näin mielettömän juurtuvan, mutta äkkiä sain huutaa hänen asuinsijansa kirousta.
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 Hänen lapsensa ovat onnesta kaukana, heitä poljetaan portissa, eikä auttajaa ole.
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Ja minkä he ovat leikanneet, syö nälkäinen-ottaa sen vaikka orjantappuroista-ja janoiset tavoittelevat heidän tavaraansa.
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Sillä onnettomuus ei kasva tomusta, eikä vaiva verso maasta,
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 vaan ihminen syntyy vaivaan, ja kipinät, liekin lapset, lentävät korkealle.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Mutta minä ainakin etsisin Jumalaa ja asettaisin asiani Jumalan eteen,
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 hänen, joka tekee suuria, tutkimattomia tekoja, ihmeitä ilman määrää,
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 joka antaa sateen maan päälle ja lähettää vettä vainioille,
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 että hän korottaisi alhaiset ja surevaiset kohoaisivat onneen.
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Hän tekee kavalain hankkeet tyhjiksi, niin ettei mikään menesty heidän kättensä alla,
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 hän vangitsee viisaat heidän viekkauteensa; ovelain juonet raukeavat:
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 päivällä he joutuvat pimeään ja hapuilevat keskipäivällä niinkuin yöllä.
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 Mutta köyhän hän pelastaa heidän suunsa miekasta, auttaa väkevän kädestä.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 Ja niin on vaivaisella toivo, mutta vääryyden täytyy sulkea suunsa.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Katso, autuas se ihminen, jota Jumala rankaisee! Älä siis pidä halpana Kaikkivaltiaan kuritusta.
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Sillä hän haavoittaa, ja hän sitoo; lyö murskaksi, mutta hänen kätensä myös parantavat.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Kuudesta hädästä hän sinut pelastaa, ja seitsemässä ei onnettomuus sinua kohtaa.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 Nälänhädässä hän vapahtaa sinut kuolemasta ja sodassa miekan terästä.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 Kielen ruoskalta sinä olet turvassa, etkä pelkää, kun hävitys tulee.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 Hävitykselle ja kalliille ajalle sinä naurat, etkä metsän petoja pelkää.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 Sillä kedon kivien kanssa sinä olet liitossa, ja metsän pedot elävät rauhassa sinun kanssasi.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Saat huomata, että majasi on rauhoitettu, ja kun tarkastat asuinsijaasi, et sieltä mitään kaipaa.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Ja saat huomata, että sinun sukusi on suuri ja vesasi runsaat kuin ruoho maassa.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 Ikäsi kypsyydessä sinä menet hautaan, niinkuin lyhde korjataan ajallansa.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Katso, tämän olemme tutkineet, ja niin se on; kuule se, ja ota sinäkin siitä vaari."
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
