Jobin 41
1 Voitko onkia koukulla Leviatanin ja siimaan kietoa sen kielen?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Voitko kiinnittää kaislaköyden sen kuonoon ja väkäraudalla lävistää siltä posken?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Rukoileeko se sinua paljon, tahi puhutteleeko se sinua lempeästi?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Tekeekö se liiton sinun kanssasi, että saisit sen olemaan orjanasi ainaisesti?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Voitko leikkiä sillä niinkuin lintusella tahi sitoa sen tyttöjesi pidellä?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Hierovatko pyyntikunnat siitä kauppaa, jakavatko sen kauppamiesten kesken?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Voitko iskeä sen nahan täyteen ahinkaita ja sen pään kala-ahraimia?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Laskehan vain kätesi sen päälle, niin muistat sen ottelun; et sitä toiste yritä!
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Katso, siinä toivo pettää; jo sen näkemisestä sortuu maahan."
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 "Ei ole niin rohkeata, joka sitä ärsyttäisi. Kuka sitten kestäisi minun edessäni?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Kuka on minulle ensin antanut jotakin, joka minun olisi korvattava? Mitä kaiken taivaan alla on, se on minun.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 En saata olla puhumatta sen jäsenistä, en sen voimasta ja sorjasta rakenteesta.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Kuka voi riisua siltä päällysvaatteen, kuka tunkeutua sen kaksinkertaisten purimien väliin?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Kuka on avannut sen kasvojen kaksoisoven? Sen hammasten ympärillä on kauhu.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 Sen ylpeytenä ovat uurteiset selkäkilvet, kiinnitetyt lujalla sinetillä.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 Ne käyvät tarkoin toinen toiseensa, niin ettei ilma välitse pääse.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 Ne ovat toisiinsa liitetyt, pysyvät kiinni erkanematta.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 Sen aivastus on kuin valon välähdys, sen silmät ovat kuin aamuruskon silmäripset.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Sen kidasta lähtee tulisoihtuja, sinkoilee säkeniä.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Sen sieramista käy savu niinkuin kihisevästä kattilasta ja kaislatulesta.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 Sen puhallus polttaa kuin tuliset hiilet, ja sen suusta lähtee liekki.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 Sen kaulassa asuu voima, ja sen edellä hyppii kauhistus.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 Sen pahkuraiset lihat ovat kiinteät, ovat kuin valetut, järkkymättömät.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 Sen sydän on valettu kovaksi kuin kivi, kovaksi valettu kuin alempi jauhinkivi.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 Kun se nousee, peljästyvät sankarit, kauhusta he tyrmistyvät.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 Jos sen kimppuun käydään miekoin, ei miekka kestä, ei keihäs, ei heittoase eikä panssari.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 Sille on rauta kuin oljenkorsi, vaski kuin lahopuu.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 Ei aja sitä pakoon nuoli, jousen poika, akanoiksi muuttuvat sille linkokivet.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Kuin oljenkorsi on sille nuija, keihästen ryskeelle se nauraa.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 Sen vatsapuolessa on terävät piikit, se kyntää mutaa leveälti kuin puimaäes.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 Se panee syvyyden kiehumaan kuin padan, tekee meren voidekattilan kaltaiseksi.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 Sen jäljessä polku loistaa, syvyydellä on kuin hopeahapset.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Ei ole maan päällä sen vertaista; se on luotu pelottomaksi.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 Se katsoo ylen kaikkea, mikä korkeata on; se on kaikkien ylväitten eläinten kuningas."
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
