Jobin 12
1 Job vastasi ja sanoi:
Då svarade Job, och sade:
2 "Totisesti, te yksin olette kansa, ja teidän mukananne kuolee viisaus!
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3 Onhan minullakin ymmärrystä yhtä hyvin kuin teillä; en ole minä teitä huonompi, ja kuka ei moisia tietäisi?
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4 Ystävänsä pilkkana on hän, jota Jumala kuuli, kun hän häntä huusi, hurskas, nuhteeton on pilkkana.
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5 Turvassa olevan mielestä sopii onnettomuudelle ylenkatse; se on valmiina niille, joiden jalka horjuu.
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6 Ja rauhassa ovat väkivaltaisten majat, turvassa ne, jotka ärsyttävät Jumalaa, ne, jotka kantavat jumalansa kourassaan." -
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7 "Mutta kysypä eläimiltä, niin ne opettavat sinua, ja taivaan linnuilta, niin ne ilmoittavat sinulle;
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8 tahi tutkistele maata, niin se opettaa sinua, ja meren kalat kertovat sinulle.
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9 Kuka kaikista näistä ei tietäisi, että Herran käsi on tämän tehnyt,
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10 hänen, jonka kädessä on kaiken elävän sielu ja kaikkien ihmisolentojen henki?" -
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11 "Eikö korva koettele sanoja ja suulaki maista ruuan makua?"
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12 "Vanhuksilla on viisautta, ja pitkä-ikäisillä ymmärrystä." -
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13 "Jumalalla on viisaus ja voima, hänellä neuvo ja ymmärrys.
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14 Jos hän repii maahan, niin ei rakenneta jälleen; kenen hän telkeää sisälle, sille ei avata.
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15 Katso, hän salpaa vedet, ja syntyy kuivuus; hän laskee ne irti, ja ne mullistavat maan.
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16 Hänen on väkevyys ja ymmärrys; hänen on niin eksynyt kuin eksyttäjäkin.
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17 Hän vie neuvosmiehet pois paljaiksi riistettyinä ja tekee tuomarit tyhmiksi.
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18 Kuningasten kurituksesta hän kirvoittaa ja köyttää köyden heidän omiin vyötäisiinsä.
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19 Hän vie papit pois paljaiksi riistettyinä, ja ikimahtavat hän kukistaa.
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20 Hän hämmentää luotettavain puheen ja ottaa pois vanhoilta taidon.
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21 Hän vuodattaa ylenkatsetta ruhtinasten päälle ja aukaisee virtojen padot.
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22 Hän paljastaa syvyydet pimeyden peitosta ja tuo valoon pilkkopimeän.
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23 Hän korottaa kansat, ja hän hävittää ne, hän laajentaa kansakunnat, ja hän kuljettaa ne pois.
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24 Maan kansan päämiehiltä hän ottaa ymmärryksen ja panee heidät harhailemaan tiettömissä autioissa.
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25 He haparoivat pimeässä valoa vailla, ja hän panee heidät hoipertelemaan kuin juopuneet."
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
