Psalmien 130

1 Veisu korkeimmassa Kuorissa. Syvyydessä minä huudan sinua, Herra.

En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

2 Herra, kuule minun ääneni: vaarinottakaan korvas rukousteni äänestä.

Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

3 Jos sinä, Herra, soimaat syntiä: Herra, kuka siis pysyy?

Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

4 Sillä sinun tykönäs on anteeksi antamus, että sinua peljättäisiin.

Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

5 Minä odotan Herraa: sieluni odottaa, ja minä toivon hänen sanansa päälle.

Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

6 Sieluni vartioitsee Herraa huomenvartiosta toiseen huomenvartioon asti.

Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

7 Israel toivokaan Herran päälle; sillä Herralla on armo, ja runsas lunastus hänellä.

Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

8 Ja hän lunastaa Israelin kaikista synneistänsä.

Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.