< Psalmien 121 >
1 Veisu korkeimmassa Kuorissa. Minä nostan silmäni mäkiin päin, joista minulle apu tulee.
En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?
2 Minun apuni tulee Herralta, joka taivaan ja maan tehnyt on.
Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
3 Ei hän salli jalkas horjua; eikä se torku, joka sinua kätkee.
Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!
4 Katso, joka Israelia varjelee, ei se torku eli makaa.
Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.
5 Herra kätkeköön sinua: Herra on sinun varjos, sinun oikialla kädelläs,
HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.
6 Ettei aurinko sinua polttaisi päivällä, eikä kuu yöllä.
Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.
7 Herra kätkeköön sinun kaikesta pahasta: hän kätkeköön sinun sielus!
HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.
8 Herra kätkeköön sinun uloskäymises ja sisällekäymises, hamasta nyt ja ijankaikkiseen!
HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.