Psalmowo 44

1 Korah ƒe viwo ƒe nufiameha na hɛnɔ la. O! Mawu, míawo ŋutɔ míesee kple míaƒe towo, nu siwo mía fofowo gblɔ na mí tso nu siwo nèwɔ na wo le woƒe ɣeyiɣiwo me le blema.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

2 Ètsɔ wò asi nya dukɔwo, eye nètsɔ mía fofowo ɖo wo teƒe. Ègbã dukɔwo gudugudu, ke èna mía fofowo ya dzi ɖe edzi.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

3 Anyigba mesu wo si to woawo ŋutɔ ƒe yi dzi loo, alo woawo ŋutɔ ƒe alɔe ɖu dzi na wo o, ke boŋ wò nuɖusi, wò alɔ kple wò mo ƒe kekelie xɔ na wo, elabena èlɔ̃ wo.

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

4 Wòe nye nye Fia kple nye Mawu, wòe he dziɖuɖuwo vɛ na Yakob.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

5 To dziwò míetutu míaƒe futɔwo do ɖe megbe, eye to wò ŋkɔ me míenya avuzi le míaƒe futɔwo dzi.

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

6 Nyemeɖo ŋu ɖe nye aŋutrɔ ŋu o, eye nye yi mehe dziɖuɖu vɛ nam o,

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

7 ke boŋ èna míeɖu míaƒe ketɔwo dzi, eye nèna ŋukpe lé míaƒe adikatɔwo.

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

8 Míetsɔ Mawu ƒo adegbe ŋkeke blibo la, eye míakafu wò ŋkɔ tegbetegbe. (Sela)

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

9 Ke azɔ la, ègbe mí, eye nèbɔbɔ mí ɖe anyi; azɔ la, mègadona kple míaƒe aʋakɔwo o.

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

10 Èna míegbugbɔ ɖe megbe le míaƒe futɔwo ŋgɔ, eye míaƒe ketɔwo ha mí.

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

11 Ètsɔ mí na be woavuvu mí abe alẽwo ene, eye nèkaka mí ɖe dukɔwo dome.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

12 Ètsɔ wò dukɔ la dzra ho kpɔtsɔe eye mèkpɔ naneke le wo dzadzra me o.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

13 Ètsɔ mí wɔ vlodonu na míaƒe aƒelikawo, eye míezu alɔmeɖenu kple nu ɖikokoe na ame siwo ƒo xlã mí.

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

14 Ètsɔ mí wɔ lodonu le dukɔwo dome, eye amewo ʋuʋua ta ɖe mía ŋu ne wokpɔ mí.

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

15 Nye vlododo le ŋkunye me ŋkeke blibo la, eye ŋukpe tsyɔa mo nam,

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

16 ne vlodolawo, fewuɖulawo le nunye ɖiam, elabena futɔ la ɖoe kplikpaa be yeabia hlɔ̃m.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

17 Togbɔ be míeŋlɔ wò be, alo da alakpa le wò nubabla la me o hã la, èna nu siawo katã va mía dzi.

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

18 Míaƒe dziwo metrɔ le yowòme o, eye míaƒe afɔwo hã metra le wò mɔ dzi o.

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

19 Gake ègbã mí gudugudu hegble mí ɖe amegaxiwo dome, eye nètsɔ viviti tsiɖitsiɖi tsyɔ mía dzi.

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

20 Nenye ɖe míeŋlɔ míaƒe Mawu ŋkɔ be, alo ke míaƒe abɔwo na dzromawu aɖe la,

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

21 ɖe Mawu manya esi wònya dzimenu ɣaɣlawo katã oa?

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

22 Gake le tawò la, míekpɔa ku ŋkeke blibo la, eye wobua mí abe alẽ siwo wokplɔ yina wuwu ge la ene.

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

23 Nyɔ, O Aƒetɔ! Nu ka ta nèle alɔ̃ dɔm ɖo? Fɔ! Mègagbe mí ɖikaa o.

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

24 Nu ka ta nèɣla wò mo, eye nèŋlɔ míaƒe hiãkame kple teteɖeanyi be ɖo?

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

25 Wohe mí ƒu ke me, eye míaƒe ŋutilã lé ɖe anyigba.

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

26 Tso, nàxɔ na mí, ɖe mí le wò lɔlɔ̃ si meʋãna o la ta.

Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.