Psalmowo 122

1 David ƒe mɔzɔha. Mekpɔ dzidzɔ kple ame siwo gblɔ nam be, “Mina míayi Yehowa ƒe aƒe me.”

En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

2 O! Yerusalem, míaƒe afɔwo le wò agbowo nu.

Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

3 Wotso Yerusalem, eye nèle abe du si tsyia ɖe wo nɔewo nu ene.

Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

4 Afi ma to vovovoawo yina, Yehowa ƒe toawo, be woakafu Yehowa, le ɖoɖo si wòna Israel nu.

Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

5 Afi ma woɖo ʋɔnudrɔ̃zikpuiwo ɖo, David ƒe aƒe la ƒe fiazikpuiwo.

Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

6 Mido gbe ɖa, abia ŋutifafa na Yerusalem be, “Ame siwo lɔ̃ wò la nenɔ dedie.

Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

7 Ŋutifafa nenɔ wò gliwo me kple dedinɔnɔ le wò fiasãwo me.”

Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

8 Le nɔvinye ŋutsuwo kple xɔ̃nyewo ta, magblɔ be, “Ŋutifafa nenɔ mewò.”

För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

9 Le Yehowa, míaƒe Mawu la ƒe aƒe la ta, madi dzidzedze na wò.

För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.