Psalmowo 120

1 Mɔzɔha. Meyɔ Yehowa le nye xaxa me, eye wòtɔ nam.

En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 O! Yehowa, ɖem, tso aʋatsonuyiwo kple alakpaɖewo ƒe asi me.

HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 O! Alakpaɖe, nu ka wòawɔ na wò, eye nu ka wòatsɔ akpee na wò?

Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 Atsɔ aʋawɔla ƒe aŋutrɔ ɖaɖɛwo ahe to na wòe kpe ɖe yɔkuti ƒe dzoka xɔxɔwo ŋuti.

Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Baba nam be mele Mesek, eye mele Kedar ƒe agbadɔwo me!

Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 Menɔ ame siwo lé fu ŋutifafa la dome wòdidi fũu akpa.

Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 Ŋutifafamee menye, gake ne meƒo nu la, woawo kpea aʋa.

Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.