Lododowo 31
1 Fia Lemuel ƒe nyawo, nyagblɔɖi si dadaa fiae lae nye esi:
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 “Oo vinye, O nye dɔmevi, O nye adzɔgbeɖevi,
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Mègagblẽ wò ŋusẽ ɖe nyɔnuwo ŋu kple wò lãmeka ɖe ame siwo gblẽa fiawo dome la ŋu o.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 “O Lemuel, esia menye fiawo tɔ o, menye fiawo tɔ be woano wain o eye menye dziɖulawo tɔ be woadzro aha sesẽ o.
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 Ne menye nenema o la, woamu aha aŋlɔ nu si sea gblɔ la be eye woaxɔ ablɔɖe le ame siwo wote ɖe anyi la si.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Tsɔ aha muame na ame siwo le tsɔtsrɔ̃m kple wain na ane siwo le nuxaxa me,
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 na woanoe aŋlɔ woƒe ahedada be eye womagaɖo ŋku woƒe hiãtuame dzi akpɔ o.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 “Ƒo nu ɖe ame siwo mate ŋu aƒo nu ɖe wo ɖokui nu o la nu eye nàʋli amemanɔsitɔwo ƒe ablɔɖe ta.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Ƒo nu eye nàdrɔ̃ ʋɔnu dzɔdzɔe, ʋli ame dahewo kple hiãtɔwo ƒe ablɔɖe ta.”
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
10 Ame ka akpɔ srɔ̃nyɔnu si ƒe agbe dze ame ŋu? Exɔ asi wu adzagba.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 Srɔ̃a kana ɖe edzi blibo eye nu sia nu si ŋu asixɔxɔ le la mevena le egbɔ o.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Le nyɔnu sia ƒe agbemeŋkekewo katã me la, ehea nyui ko vɛ, ke menye vɔ̃ o.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Edia ɖetifu kple avemeka eye wòwɔa dɔ kple eƒe asiwo faa.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Ele abe asiʋu ene eye wòhea nuɖuɖu tso didiƒe vaa aƒee.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Efɔna ne ŋu mekpɔ ke o, edia nuɖuɖu na eƒe ƒometɔwo eye wòmaa dɔ na eƒe dɔlanyɔnuwo.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Ebua ta me le agble ŋu eye wòƒlenɛ, eɖena tso eƒe nukpɔkpɔwo me tsɔna dea waingblee.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Ewɔa dɔ kple ŋkubiã eye eƒe alɔwo sẽna ɖe eƒe dɔwo ŋu.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Ekpɔa egbɔ be yeƒe asitsatsa ɖe vi geɖe eye yeƒe akaɖi metsina le zã me o.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Ɖetifutreti le eƒe asi me eye wòtsɔa eƒe asibidɛwo léa ɖetitrekekee.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Eʋua asi na ame dahewo eye wòdoa asi ɖe hiãtɔwo gbɔ.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Ne snodzaɣi ɖo la, mevɔ̃na ɖe eƒe aƒekɔ nu o elabena wo katã tsyɔ kuntru dzĩ.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Elɔ̃a abadzivɔ na eƒe aba eye wòdoa aklala biɖibiɖi ƒe awu kple awu blɔ.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Wodea bubu srɔ̃a ŋu le dua ƒe agbonu ne enɔ anyigba la dzi dumegãwo dome.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Etɔa aklala biɖibiɖi ƒe awuwo dzrana eye wòdzraa alidziblanu na asitsalawo.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Edo ŋusẽ kple bubu abe awu ene eye ate ŋu ako ŋkeke siwo gbɔna.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Eƒoa nu kple nunya eye nufiame anukwaretɔ le eƒe aɖe dzi.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Ekpɔa eƒe aƒekɔ ƒe nyawo gbɔ nyuie eye meɖua kuviabolo o.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Viawo tsona yɔnɛ be yayratɔ, nenemae srɔ̃a hã yɔnɛ, hekafunɛ be,
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 “‘Nyɔnu siwo wɔa nu ɖɔʋuwo la li fũu, gake wò la, èƒo wo katã ta.’
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 Nyonyo la, beblee, eye tugbedzedze nu hã va yina kaba; gake woakafu nyɔnu si vɔ̃a Yehowa.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Mitsɔ fetu si wòdze na la nɛ, eye eƒe dɔwɔwɔwo ahe kafukafu vɛ nɛ le dua ƒe agbowo nu.”
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
