Konyifahawo 5
1 O, Yehowa, ɖo ŋku nu si dzɔ ɖe mía dzi la dzi, ɖo ŋku anyi eye nàkpɔ míaƒe ŋukpe ɖa.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Wotsɔ míaƒe domenyinu, na amedzrowo eye wotsɔ míaƒe aƒewo na du bubu me tɔwo.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Míezu tsyɔ̃eviwo kple tɔmanɔsitɔwo eye mía nɔwo zu ahosiwo.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Ɖe míedzea tsi hafi nona eye ɖe míeƒlea míawo ŋutɔ ƒe nake.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Ame siwo ti mía yome la gogo, ɖeɖi te mía ŋu, ke gbɔɖeme meli o.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Míetsɔ mía ɖokui dzra na Egipte kple Asiria be míakpɔ abolo aɖu.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Mía fofowo wɔ nu vɔ̃ eye womegale agbe o gake woƒe tohehe va mía dzi.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Kluviwo ɖu amegã ɖe mía dzi eye ame aɖeke meli axɔ mí le woƒe asi me o.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Míetsɔ míaƒe agbe ɖo anyi hafi kpɔa abolo ɖuna, le yi si le gbegbe la ta.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Míaƒe ŋutilã xɔ dzo abe kpodzo ene eye asrã lé mí le dɔwuame ta.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Wogblẽ Zion nyɔnuwo kple ɖetugbi manyaŋutsuwo le Yuda duwo me.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Wobla dumegãwo tsɔ ku ati eye womede bubu ame tsitsiwo ŋu o.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Ɖekakpuiwo le te tum atraɖii, eye ŋutsuviwo le ŋeŋem le nakegba te.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Ame tsitsiwo vɔ le agbonu eye ɖekakpuiwo ƒe hadzidzi nu tso.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Dzidzɔ vavã dzo le míaƒe dziwo me eye míaƒe ɣeɖuɖu trɔ zu nuxaxa.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Fiakuku ge le ta na mí. Baba na mí elabena míewɔ nu vɔ̃!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Le esia ta míaƒe dziwo le nu xam, le nu siawo ta míaƒe ŋkuwo dzi tsyɔ,
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Elabena Zion to tsi ƒuƒlu eye amegaxiwo koe le fefem le afi ma.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 O, Yehowa, èle fia ɖum tegbee, wò fiazikpui li ke tso dzidzime yi dzidzime.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Nu ka ta nèŋlɔa mí be ɣe sia ɣi? Nu ka ta nègblẽ mi ɖi eteƒe didi alea?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 O Yehowa, trɔ mí ɖe ɖokuiwò ŋu be míate ŋu atrɔ agbɔ, wɔ míaƒe ŋkekewo yeye abe le blema ene.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Ne menye ɖe nègbe mí keŋkeŋ, eye nèdo dziku ɖe mía ŋu wu ale si dze hã o.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
