Hiob 39
1 “Ènya ɣeyiɣi si todzigbɔ̃wo dzia via? Ènɔa eteƒe hafi zinɔ fɔa fua?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 Èxlẽa ɣletiwo va se ɖe woƒe vidziɣia? Ènya ɣeyiɣi si wodzia via?
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 Wodzea klo hedzia vi eye woƒe kuléle wua nu.
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 Wo viwo tsina eye ŋusẽ ɖoa wo ŋu le gbe me, ale wodzona eye womegagbɔna vaa wo dadaa gbɔ o.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 “Ame kae na ablɔɖe gbetedzi? Ame kae tu kae?
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 Metsɔ gbegbe nɛ be wòanye eƒe aƒe kple dzeƒi gbadza la nɛ be wòanye enɔƒe.
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 Hoowɔwɔ si le edzi yim le dua me la le kokoe ɖim nɛ eye mele tasiaɖamkula ƒe ɣlidodo sem o.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 Etsana le togbɛwo dzi dia gbeɖuƒe eye wòtsaa ŋu na gbe mumu ɖe sia ɖe.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 “Ɖe to si le gbe me la alɔ̃ asubɔ wòa? Atɔ ɖe wò gbeɖuƒe le zã mea?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 Àte ŋu ade kae ɖe agbleŋlɔnu ŋua? Alɔ̃ anɔ yowòme aŋlɔ balimea?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 Ɖe nàɖo ŋu ɖe eŋu le eƒe ŋusẽ gã la ta? Àtsɔ wò dɔ kpekpewo agble ɖe eƒe asi mea?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 Àte ŋu aɖo dzi ɖe eŋu be atsɔ wò lu agbɔe na wò dedie eye wòaƒoe ƒu ɖe wò lugbɔƒea?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 “Golo ƒoa eƒe aʋala kpakpakpa dzidzɔtɔe gake womate ŋu atsɔe asɔ kple damixe ƒe fu kple aʋalã o.
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 Eɖaa eƒe azi ɖe anyigba, enana ke xɔdzo dea dzo eme
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 eye metsɔ ɖeke le eme be, ame aɖe ate ŋu aɖo afɔ edzi, agbãe loo, alo lã wɔadã aɖe agbãe o.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 Esẽa ŋuta le viawo ŋu abe menye eyae dzi wo o ene eye metsɔa ɖeke le eme ne eƒe agbagbadzedze zu dɔ vlo o.
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 Elabena Mawu mena nunyae alo na susu nyuie o.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 Ke hã la, ne ekeke aʋala me, hedze duƒuƒu gɔme la, sɔ kple sɔdola ƒe nu ɖia kokoe nɛ.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 “Wòe na ŋusẽ sɔ alo wòe tsɔ kɔdza de kɔ nɛa?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 Wòe na wòtia kpo abe ʋetsuvi ene eye wòdoa ŋɔdzi kple eƒe ŋɔtimegbɔgbɔa?
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 Etsɔa eƒe afɔkli kaa nu ŋɔdzitɔe, ekpɔa dzidzɔ ɖe eƒe ŋusẽ ŋu eye wòlũna ɖe aʋakɔ dzi.
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 Vɔvɔ̃ doa nukokoe nɛ eye mevɔ̃a naneke o, yi gɔ̃ hã medoa ŋɔdzi nɛ o.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 Aŋutrɔwo le wo nɔewo lɔm le eƒe axadzi, nenema kee nye akplɔ siwo le dzo dam kple yi.
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 Ele anyigba ɖum esi wògli kple dzidzɔ manyagblɔ, mate ŋu anɔ te va se ɖe esime kpẽ naɖi o.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 Edo ɣli be, ‘Aha!’ ne kpẽa ɖi. Esea aʋa ƒe ʋeʋẽ le adzɔge ke kple aʋakplɔlawo ƒe gbeɖeɖe kple aʋaɣli.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 “Ɖe aʋako dzona yia dzi ʋĩi le wò nunya nu eye wòkekea eƒe aʋalã heɖoa ta dziehea?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 Ɖe hɔ̃ dzona yia dzi ʋĩi le wò gbeɖeɖe nu eye wòwɔa eƒe atɔ ɖe kɔkɔƒea?
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 Enɔa togbɛ kɔkɔ dzi eye wòtsia afi ma le zã me, agakpe tsakli tomee nye eƒe bebeƒe.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 Afi ma wòdia eƒe nuɖuɖu tsonae eye eƒe ŋku kpɔnɛ le adzɔge ke.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 Ʋu nye nuɖuɖu na viawo eye afi si aʋatsilawo le la, afi ma wònɔna.”
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
