Hiob 38
1 Tete Yehowa ɖo nyawo ŋu na Hiob to ahom me be,
Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
2 “Ame ka nye esi tsɔ viviti tsyɔ nye aɖaŋudede dzi kple nya siwo gɔmesese meli na la o?
Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
3 Tso nàbla ali dzi abe ŋutsu ene, mabia nya wò, nàɖo eŋu nam.
Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
4 “Afi ka nènɔ esi meɖo anyigba ƒe gɔmeɖokpewo anyi? Gblɔe nam, ne èse egɔme.
Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
5 Ame kae dzidze eƒe kekeme kple didime? Ànyae godoo! Ame kae tsɔ dzidzeka ɖo eŋu?
Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
6 Nu ka dzi woɖo egɔme anyi ɖo? Alo ame kae ɖo eƒe dzogoedzikpe
Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
7 esi ŋukeɣletiviwo le ha dzim ɖekae eye Mawudɔlawo katã do dzidzɔɣli?
medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
8 “Ame kae do ʋɔ ɖe atsiaƒu nu esi wòdo go kpoyi tso dadaa ƒe dɔ me
Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
9 esi metsɔ lilikpo wɔ eƒe awudodoe heblae ɖe viviti tsiɖitsiɖitsiɖi me,
när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
10 esi meɖo seɖoƒe nɛ, hede ʋɔtru kple gametiwo enu,
när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
11 esi megblɔ be, ‘Afii ko nàse, mèkpɔ mɔ ato liƒo sia dzi o, afi sia ko wò dada kple ɖokuidodoɖedzi ase?’
och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?
12 “Èɖe gbe na ŋdi kpɔ tso esi wò ŋkekewo dze egɔme alo na fɔŋli nya eƒe nɔƒe,
Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
13 be wòalé anyigba ƒe toga, ahaʋuʋu ame vɔ̃ɖiwo ɖa le edzia?
där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
14 Anyigba trɔ eƒe nɔnɔme abe anyi le nutrenu te ene, eye eƒe nɔnɔme le abe avɔ tɔ ene.
Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
15 Woxɔ ame vɔ̃ɖiwo ƒe kekeli le wo si eye woŋe woƒe abɔ si wodo ɖe dzi.
då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
16 “Èzɔ mɔ yi ɖe atsiaƒu ƒe vudo me alo zɔ le gogloƒe ƒe nudiƒewo kpɔa?
Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
17 Wofia ku ƒe agbowo wò kpɔa? Èkpɔ ku ƒe vɔvɔli ƒe agbowo kpɔa?
Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
18 Èse anyigba ƒe kekeme gɔmea? Gblɔe nam, ne ènya esiawo katã.
Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
19 “Afi ka mɔ si yi kekeli ƒe nɔƒe la to? Eye afi kae nye viviti nɔƒe?
Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
20 Àte ŋu akplɔ wo ayi wo nɔƒewoea? Ènya toƒe si yi ɖe wo nɔƒea?
så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
21 Meka ɖe edzi be ènyae elabena wodzi wò ye ma ɣi xoxo! Ƒe geɖewoe nye esia esi nèle agbe!
Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
22 “Ège ɖe sno ƒe nudzraɖoƒe alo kpɔ kpetsi ƒe nudzraɖoƒe,
Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
23 esi meɖo ɖi na xaxaɣi, aʋaŋkekewo kple aʋakpegbe la kpɔa?
-- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
24 Afi ka mɔ si wotona yia teƒe si dzikedzo kakana le alo teƒe si wokakaa ɣedzeƒeya le ɖe anyigba blibo la dzi la to?
Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
25 Ame kae ɖo toƒe na tsi gã siwo dzana kple mɔ na ahom sesẽwo,
Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
26 be woade tsi anyigba si dzi ame mele o kple gbegbe si ame menɔ o,
till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
27 be wòaɖi kɔ na kuɖiɖinyigba gbɔlo eye wòamie gbe fɛ̃wo?
till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
28 Fofo le tsidzadza sia? Ame kae nye tɔ na ahũdzadza?
Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
29 Ame ka ƒe dɔ mee tsikpe do tso? Ame kae dzi zãmu si dzana tso dziƒo,
Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
30 esi tsiwo do kpe abe ahlihã ene eye gogloƒewo tame zu tsikpe?
Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
31 “Àte ŋu abla Atifieŋu siwo le keklẽma? Àte ŋu atu Avutɔ ƒe kawoa?
Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
32 Àte ŋu akplɔ ŋukeɣletiviwo ado goe ne woƒe dodoɣi ɖo alo akplɔ koklonɔ kple viawoa?
Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
33 Ènya dziƒo ƒe sewoa? Àte ŋu aɖo Mawu ƒe fiaɖuɖu anyi ɖe anyigba dzia?
Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
34 “Àte ŋu akɔ gbe dzi ado ɣli na lilikpowo, eye nàtsɔ tsiɖɔɖɔ atsyɔ ɖokuiwò dzia?
Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
35 Wòe ɖo dzikedzo ɖe eƒe mɔ dzia? Ɖe wova gblɔna na wò be, ‘Míawoe nye esi’ mahã?
Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
36 Ame kae tsɔ nunya na dzi alo gɔmesese na susu?
Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
37 Ame ka sie nunya le be wòaxlẽ lilikpowo? Ame kae ate ŋu aviã tsizɔ siwo le dziƒo,
Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
38 ne anyigba do kpe eye anyikɔ siwo le anyigba la lé ɖe wo nɔewo ŋu?
medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
39 “Wòe daa ade na dzatanɔ eye nèdia nuɖuɖu na dzatawo, ne dɔ le wo wum
Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
40 eye womlɔ woƒe dowo me alo le adeklo dzi le ave mea?
när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
41 Ame kae dia nuɖuɖu na akpaviãwo, ne viawo le xɔxlɔ̃m na Mawu eye wole tsatsam le nuɖuɖu makpɔmakpɔ ta?
Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
