< Hiob 38 >

1 Tete Yehowa ɖo nyawo ŋu na Hiob to ahom me be,
Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:
2 “Ame ka nye esi tsɔ viviti tsyɔ nye aɖaŋudede dzi kple nya siwo gɔmesese meli na la o?
Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?
3 Tso nàbla ali dzi abe ŋutsu ene, mabia nya wò, nàɖo eŋu nam.
Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?
4 “Afi ka nènɔ esi meɖo anyigba ƒe gɔmeɖokpewo anyi? Gblɔe nam, ne èse egɔme.
Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:
5 Ame kae dzidze eƒe kekeme kple didime? Ànyae godoo! Ame kae tsɔ dzidzeka ɖo eŋu?
Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?
6 Nu ka dzi woɖo egɔme anyi ɖo? Alo ame kae ɖo eƒe dzogoedzikpe
Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;
7 esi ŋukeɣletiviwo le ha dzim ɖekae eye Mawudɔlawo katã do dzidzɔɣli?
Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?
8 “Ame kae do ʋɔ ɖe atsiaƒu nu esi wòdo go kpoyi tso dadaa ƒe dɔ me
Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;
9 esi metsɔ lilikpo wɔ eƒe awudodoe heblae ɖe viviti tsiɖitsiɖitsiɖi me,
Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;
10 esi meɖo seɖoƒe nɛ, hede ʋɔtru kple gametiwo enu,
Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;
11 esi megblɔ be, ‘Afii ko nàse, mèkpɔ mɔ ato liƒo sia dzi o, afi sia ko wò dada kple ɖokuidodoɖedzi ase?’
Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?
12 “Èɖe gbe na ŋdi kpɔ tso esi wò ŋkekewo dze egɔme alo na fɔŋli nya eƒe nɔƒe,
Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;
13 be wòalé anyigba ƒe toga, ahaʋuʋu ame vɔ̃ɖiwo ɖa le edzia?
Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?
14 Anyigba trɔ eƒe nɔnɔme abe anyi le nutrenu te ene, eye eƒe nɔnɔme le abe avɔ tɔ ene.
Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;
15 Woxɔ ame vɔ̃ɖiwo ƒe kekeli le wo si eye woŋe woƒe abɔ si wodo ɖe dzi.
Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.
16 “Èzɔ mɔ yi ɖe atsiaƒu ƒe vudo me alo zɔ le gogloƒe ƒe nudiƒewo kpɔa?
Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?
17 Wofia ku ƒe agbowo wò kpɔa? Èkpɔ ku ƒe vɔvɔli ƒe agbowo kpɔa?
Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?
18 Èse anyigba ƒe kekeme gɔmea? Gblɔe nam, ne ènya esiawo katã.
Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?
19 “Afi ka mɔ si yi kekeli ƒe nɔƒe la to? Eye afi kae nye viviti nɔƒe?
Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;
20 Àte ŋu akplɔ wo ayi wo nɔƒewoea? Ènya toƒe si yi ɖe wo nɔƒea?
Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?
21 Meka ɖe edzi be ènyae elabena wodzi wò ye ma ɣi xoxo! Ƒe geɖewoe nye esia esi nèle agbe!
Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?
22 “Ège ɖe sno ƒe nudzraɖoƒe alo kpɔ kpetsi ƒe nudzraɖoƒe,
Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;
23 esi meɖo ɖi na xaxaɣi, aʋaŋkekewo kple aʋakpegbe la kpɔa?
Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?
24 Afi ka mɔ si wotona yia teƒe si dzikedzo kakana le alo teƒe si wokakaa ɣedzeƒeya le ɖe anyigba blibo la dzi la to?
Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?
25 Ame kae ɖo toƒe na tsi gã siwo dzana kple mɔ na ahom sesẽwo,
Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;
26 be woade tsi anyigba si dzi ame mele o kple gbegbe si ame menɔ o,
Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;
27 be wòaɖi kɔ na kuɖiɖinyigba gbɔlo eye wòamie gbe fɛ̃wo?
Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?
28 Fofo le tsidzadza sia? Ame kae nye tɔ na ahũdzadza?
Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?
29 Ame ka ƒe dɔ mee tsikpe do tso? Ame kae dzi zãmu si dzana tso dziƒo,
Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;
30 esi tsiwo do kpe abe ahlihã ene eye gogloƒewo tame zu tsikpe?
Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?
31 “Àte ŋu abla Atifieŋu siwo le keklẽma? Àte ŋu atu Avutɔ ƒe kawoa?
Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?
32 Àte ŋu akplɔ ŋukeɣletiviwo ado goe ne woƒe dodoɣi ɖo alo akplɔ koklonɔ kple viawoa?
Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?
33 Ènya dziƒo ƒe sewoa? Àte ŋu aɖo Mawu ƒe fiaɖuɖu anyi ɖe anyigba dzia?
Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?
34 “Àte ŋu akɔ gbe dzi ado ɣli na lilikpowo, eye nàtsɔ tsiɖɔɖɔ atsyɔ ɖokuiwò dzia?
Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?
35 Wòe ɖo dzikedzo ɖe eƒe mɔ dzia? Ɖe wova gblɔna na wò be, ‘Míawoe nye esi’ mahã?
Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?
36 Ame kae tsɔ nunya na dzi alo gɔmesese na susu?
Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?
37 Ame ka sie nunya le be wòaxlẽ lilikpowo? Ame kae ate ŋu aviã tsizɔ siwo le dziƒo,
Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,
38 ne anyigba do kpe eye anyikɔ siwo le anyigba la lé ɖe wo nɔewo ŋu?
När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?
39 “Wòe daa ade na dzatanɔ eye nèdia nuɖuɖu na dzatawo, ne dɔ le wo wum
Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
40 eye womlɔ woƒe dowo me alo le adeklo dzi le ave mea?
Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
41 Ame kae dia nuɖuɖu na akpaviãwo, ne viawo le xɔxlɔ̃m na Mawu eye wole tsatsam le nuɖuɖu makpɔmakpɔ ta?
Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?

< Hiob 38 >