< Hiob 28 >
1 “Klosalokuƒe li eye teƒe li si wololõa sika le.
Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
2 Wokua gayibɔ le tome eye wokpɔa akɔbli ne wololõ akɔblikpe.
järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
3 Amegbetɔ ɖo seƒe na viviti, etsana le didiƒewo kple viviti tsiɖitsiɖitɔ kekeake me hena tomenuwo.
Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
4 Eɖe do wògoglo yi eme ʋĩi hedidi tso amenɔƒe gbɔ, teƒe si amewo ƒe afɔ mede kpɔ o; teƒe goglo sia, si didi tso amewo gbɔ lae wonɔa ka me henɔa nyenyem le yame le.
Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
5 Anyigba si me wokpɔa nuɖuɖu tsonae lae wotrɔ le tome abe dzo me wòto ene.
Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
6 Woɖea safirkpe tso eƒe kpe siwo wogbã la me eye woɖea sika tso eƒe kewɔ me.
Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
7 Xe ƒonuwo menya toƒe ɣaɣla ma o eye aʋako aɖeke ƒe ŋku mekpɔe kpɔ o
Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
8 Gbemelã siwo dana la meka afɔ afi ma kpɔ o, eye dzata aɖeke hã mezɔ afi ma kpɔ o.
den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
9 Ame ƒe asi gbã kpe sesẽawo eye wòna towo te dze go.
Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
10 Eɖea mɔ ɖe kpeawo tome eye eƒe ŋkuwo kpɔa eƒe nu xɔasi vovovowo katã.
In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
11 Etsana le tsidzɔƒewo eye wòhea nu ɣaɣlawo vaa kekeli nu.
Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
12 “Ke afi ka woakpɔ nunya le? Afi ka gɔmesese nɔna?
Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
13 Amegbetɔ mese eƒe nuvãnyenye gɔme o, womate ŋu akpɔe le agbagbeawo ƒe anyigba dzi o.
Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
14 Gogloƒe gblɔ be, ‘Menye tɔnyee o,’ Atsiaƒu gblɔ be, ‘Mele gbɔnye o,’
Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
15 Womate ŋu aƒlee kple sika nyuitɔ alo woada klosalo ɖe eƒe home nu o.
Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
16 Màte ŋu aƒlee kple sika adodoe si tso Ofir alo kple kpe xɔasiwo, oniks kple safir o.
Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
17 Sika alo kristalkpe masɔ kplii o eye womatsɔ sikanuwo gɔ̃ hã aɖɔlii o.
Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
18 Womayɔ sui kple adzagba ƒe ŋkɔwo gɔ̃ hã ɖe eŋu o elabena nunya ƒe asixɔxɔ kɔ wu gbloti tɔ sãsãsã.
Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
19 Womatsɔ Kuskpe xɔasi, topaz, asɔ kplii o eye sika nyuitɔ mate ŋu aƒlee o.
Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
20 “Ekema afi ka nunya tso? Afi ka nye gɔmesese ƒe nɔƒe?
Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
21 Eɣla ɖe nu gbagbe ɖe sia ɖe ƒe ŋkukpɔƒe eye woɣlae ɖe dziƒoxeviwo gɔ̃ hã.
Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
22 Tsiẽƒe kple ku gblɔ be, ‘Nyasegblɔ tso eŋuti koe ɖo míaƒe towo me.’
avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
23 Mawue nya egbɔmɔ eye eya koe nya afi si wòle.
Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
24 Elabena eyae tea ŋu kpɔa anyigba ƒe mlɔenu ke, eye wòkpɔa nu sia nu si le ɣea te.
Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
25 Esi wòɖo ya ƒe ŋusẽ anyi, hedzidze tsiwo vɔ,
När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
26 esi wòwɔ se na tsidzadza, heta mɔ na dziɖegbe kple ahom vɔ la,
när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
27 enye kɔ kpɔ nunya, dzro eme kpɔ eye wòda asi ɖe edzi, hedoe kpɔ.
då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
28 Tete wògblɔ na amegbetɔ be, ‘Kpɔ ɖa, Aƒetɔ la vɔvɔ̃e nye nunya eye nugbegbe le vɔ̃ gbɔe nye gɔmesese.’”
Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»