Hiob 13

1 “Nye ŋkuwo kpɔ nu siawo katã, nye towo se wo eye wose wo gɔme.

Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.

2 Nu si nènya la, nye hã menyae, mède ŋgɔ wum o.

Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;

3 Gake medi vevie be maƒo nu kple Ŋusẽkatãtɔ la eye mahe nya kple Mawu.

Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.

4 Ke miawo la, miele ŋunye gblẽm kple aʋatsonyawo, mi katã mienye gbedala siwo ŋu viɖe aɖeke mele o!

Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.

5 Ne mi katã miahaɖo to ɖe! Le mia gbɔ la, esia anye nunya.

Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.

6 Mise ɖokuinyenuɖeɖe azɔ, mise nye nuyiwo ƒe kokoƒoƒo.

Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.

7 Ɖe miaƒo nu baɖa ɖe Mawu nua? Ɖe miaƒo nu bebletɔe ɖe enua?

Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?

8 Ɖe miebe yewoade edzia? Ɖe miebe yewoaxɔ nya ɖe Mawu nua?

Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?

9 Anyo na mi ne edo mi kpɔa? Miate ŋu ablee abe ale si miable amewo enea?

Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?

10 Le nyateƒe me, aka mo na mi, ne miede edzi le adzame.

Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.

11 Ɖe eƒe ŋutikɔkɔe mado ŋɔdzi na mi oa? Ɖe eƒe ŋɔdzi malé mi oa?

Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.

12 Miaƒe nya tsitsiwo nye lododo gbɔlowo eye dedinɔnɔ ƒe gli siwo mieɖo la nye anyigliwo ko.

Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.

13 “Mizi ɖoɖoe ne miana mɔm maƒo nu, ekema nu si be yeadzɔ ɖe dzinye la nedzɔ.

Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.

14 Nu ka ŋuti metsɔ ɖokuinye de xaxa me eye metsɔ nye agbe ɖo nye asiƒome?

Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?

15 Togbɔ be ele wu ye ge hã la, matsɔ nye mɔkpɔkpɔ ada ɖe eya amea dzi ko. Le nyateƒe me maʋu go nye mɔwo ɖe ŋkume nɛ.

Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.

16 Vavã esia ava zu ɖeɖe nam elabena mawumavɔ̃la aɖeke mate kpɔ be yeado ɖe eŋkume o!

Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.

17 Miɖo to miase nye nyawo nyuie, miƒu to anyi miase nu si gblɔ ge mele.

Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.

18 Azɔ meɖo nye nyawo ɖe ɖoɖo nu vɔ, menya be tɔnye adzɔ godoo.

Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.

19 Ɖe ame aɖe ate ŋu atsɔ nya ɖe ŋunyea? Ne ame aɖe ate ŋui la, ekema mazi ɖoɖoe aku.

Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.

20 “O Mawu, nu eve siawo ko medi be nàwɔ nam, eye nyemaɣla ɖokuinye ɖe wò o.

Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.

21 Te wò asi ɖa xaa tso gbɔnye eye nàdzudzɔ vɔvɔ̃dodo nam kple wò ŋɔdzinuwo.

Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.

22 Ekema yɔm eye matɔ alo maƒo nu eye nàɖo eŋu.

Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.

23 Nu vɔ̃ kple nu gbegblẽ nenie mewɔ? Ɖe nye vodada kple nu vɔ̃ fiam.

Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.

24 Nu ka tae nèɣla wò mo eye nèbum wò futɔe?

Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?

25 Ɖe nàwɔ funyafunya aŋgba si ya lɔ ɖe nua? Ɖe nàti atsa yomea?

Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?

26 Elabena èŋlɔ nu vɔ̃ɖiwo ɖi ɖe ŋunye eye nèna nye ɖekakpuimenu vɔ̃wo va dzinye.

Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.

27 Ède gakɔsɔkɔsɔ nye afɔwo, wò ŋkuwo le nye toƒewo katã ŋu eye nède dzesi nye afɔƒome.

Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;

28 “Ale mevɔ le eme abe nu si ƒaƒã alo avɔ si gbagblaʋui ɖu la ene.”

Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.