Psalmaro 88
1 Kanto-psalmo de la Koraĥidoj. Al la ĥorestro. Por maĥalat-leanoto. Instruo de Heman, la Ezraĥido. Ho Eternulo, Dio de mia savo! Tage kaj nokte mi krias antaŭ Vi.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Mia preĝo venu antaŭ Vian vizaĝon; Klinu Vian orelon al mia ploro.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 Mi similiĝis al la forirantoj en la tombon; Mi fariĝis kiel viro sen fortoj,
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Etendita inter mortintoj; Kiel mortigitoj, kuŝantaj en la tombo, Kiujn Vi jam ne rememoras Kaj kiuj estas forigitaj for de Via mano.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Vi metis min en la plej profundan foson, En mallumon, en abismon.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Pezas sur mi Via furiozo, Kaj per ĉiuj Viaj ondoj Vi min premas. (Sela)
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Vi malproksimigis de mi miajn konatojn, Vi faris min abomenaĵo por ili; Mi estas enŝlosita, kaj mi ne povas eliri.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Mia okulo mallumiĝis de malĝojo; Mi vokas Vin, ho Eternulo, ĉiutage, Mi etendas al Vi miajn manojn.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Ĉu por mortintoj Vi faros miraklojn? Ĉu malvivuloj leviĝos kaj gloros Vin? (Sela)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Ĉu en la tombo estos rakontata Via boneco, Kaj fidindeco en la abismo?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Ĉu en la mallumo estos konataj Viaj mirakloj, Kaj Via justeco en la lando de forgeso?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Sed mi vokas al Vi, ho Eternulo, Kaj matene mia preĝo Vin renkontas.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Kial, ho Eternulo, Vi forpuŝas mian animon? Kial Vi kaŝas Vian vizaĝon de mi?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 Mi estas mizera kaj senforta detempe de la juneco; Mi portas Viajn terurojn, mi konsumiĝas.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Venis sur min Via furiozo, Viaj timigoj min dispremas.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 Ili ĉirkaŭas min, kiel akvo, ĉiutage; Ili tute min ĉirkaŭsieĝas.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Vi malproksimigis de mi amanton kaj amikon; Miaj konatoj estas en mallumo.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
