Song of Solomon 6
1 Whither hath thy beloved gone, O fair among women? Whither hath thy beloved turned, And we seek him with thee?
"Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom."
2 My beloved went down to his garden, To the beds of the spice, To delight himself in the gardens, and to gather lilies.
"Min vän har gått ned till sin lustgård, till sina välluktrika blomstersängar, för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor.
3 I [am] my beloved's, and my beloved [is] mine, Who is delighting himself among the lilies.
Jag är min väns, och min vän är min, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
4 Fair [art] thou, my friend, as Tirzah, Comely as Jerusalem, Awe-inspiring as bannered hosts.
Du är skön såsom Tirsa, min älskade, ljuvlig såsom Jerusalem, överväldigande såsom en härskara.
5 Turn round thine eyes from before me, Because they have made me proud. Thy hair [is] as a row of the goats, That have shone from Gilead,
Vänd bort ifrån mig dina ögon, ty de hava underkuvat mig. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gilead.
6 Thy teeth as a row of the lambs, That have come up from the washing, Because all of them are forming twins, And a bereaved one is not among them.
Dina tänder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.
7 As the work of the pomegranate [is] thy temple behind thy veil.
Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja. ----
8 Sixty are queens, and eighty concubines, And virgins without number.
Sextio äro drottningarna, och åttio bihustrurna, och tärnorna en otalig skara.
9 One is my dove, my perfect one, One she [is] of her mother, The choice one she [is] of her that bare her, Daughters saw, and pronounce her happy, Queens and concubines, and they praise her.
Men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. När jungfrur se henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov. ----
10 'Who [is] this that is looking forth as morning, Fair as the moon — clear as the sun, Awe-inspiring as bannered hosts?'
Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad, skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara?
11 Unto a garden of nuts I went down, To look on the buds of the valley, To see whither the vine had flourished, The pomegranates had blossomed —
Till valnötslunden gick jag ned, för att glädja mig åt grönskan i dalen, för att se om vinträden hade slagit ut, om granatträden hade fått blommor.
12 I knew not my soul, It made me — chariots of my people Nadib.
Oförtänkt satte mig då min kärlek upp på mitt furstefolks vagnar.
13 Return, return, O Shulammith! Return, return, and we look upon thee. What do ye see in Shulammith?
"Vänd om, vänd om, du brud från Sulem, vänd om, vänd om, så att vi få se på dig." "Vad finnen I att se hos bruden från Sulem, där hon rör sig såsom i vapendans?"
