Romans 6
1 What, then, shall we say? shall we continue in the sin that the grace may abound?
Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?
2 let it not be! we who died to the sin — how shall we still live in it?
Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?
3 are ye ignorant that we, as many as were baptized to Christ Jesus, to his death were baptized?
Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
4 we were buried together, then, with him through the baptism to the death, that even as Christ was raised up out of the dead through the glory of the Father, so also we in newness of life might walk.
Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
5 For, if we have become planted together to the likeness of his death, [so] also we shall be of the rising again;
Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
6 this knowing, that our old man was crucified with [him], that the body of the sin may be made useless, for our no longer serving the sin;
Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
7 for he who hath died hath been set free from the sin.
Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
8 And if we died with Christ, we believe that we also shall live with him,
Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
9 knowing that Christ, having been raised up out of the dead, doth no more die, death over him hath no more lordship;
Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
10 for in that he died, to the sin he died once, and in that he liveth, he liveth to God;
Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
11 so also ye, reckon yourselves to be dead indeed to the sin, and living to God in Jesus Christ our Lord.
Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
12 Let not then the sin reign in your mortal body, to obey it in its desires;
Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
13 neither present ye your members instruments of unrighteousness to the sin, but present yourselves to God as living out of the dead, and your members instruments of righteousness to God;
Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
14 for sin over you shall not have lordship, for ye are not under law, but under grace.
Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
15 What then? shall we sin because we are not under law but under grace? let it not be!
Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.
16 have ye not known that to whom ye present yourselves servants for obedience, servants ye are to him to whom ye obey, whether of sin to death, or of obedience to righteousness?
Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?
17 and thanks to God, that ye were servants of the sin, and — were obedient from the heart to the form of teaching to which ye were delivered up;
Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.
18 and having been freed from the sin, ye became servants to the righteousness.
Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.
19 In the manner of men I speak, because of the weakness of your flesh, for even as ye did present your members servants to the uncleanness and to the lawlessness — to the lawlessness, so now present your members servants to the righteousness — to sanctification,
Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.
20 for when ye were servants of the sin, ye were free from the righteousness,
Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.
21 what fruit, therefore, were ye having then, in the things of which ye are now ashamed? for the end of those [is] death.
Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.
22 And now, having been freed from the sin, and having become servants to God, ye have your fruit — to sanctification, and the end life age-during; (aiōnios g166)
Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
