Psalms 81
1 To the Overseer. — 'On the Gittith.' By Asaph. Cry aloud to God our strength, Shout to the God of Jacob.
På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
2 Lift up a song, and give out a timbrel, A pleasant harp with psaltery.
Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
3 Blow in the month a trumpet, In the new moon, at the day of our festival,
Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
4 For a statute to Israel it [is], An ordinance of the God of Jacob.
Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
5 A testimony on Joseph He hath placed it, In his going forth over the land of Egypt. A lip, I have not known — I hear.
Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
6 From the burden his shoulder I turned aside, His hands from the basket pass over.
Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
7 In distress thou hast called and I deliver thee, I answer thee in the secret place of thunder, I try thee by the waters of Meribah. (Selah)
Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
8 Hear, O My people, and I testify to thee, O Israel, if thou dost hearken to me:
Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
9 There is not in thee a strange god, And thou bowest not thyself to a strange god.
Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
10 I [am] Jehovah thy God, Who bringeth thee up out of the land of Egypt. Enlarge thy mouth, and I fill it.
Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
11 But, My people hearkened not to My voice, And Israel hath not consented to Me.
Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
12 And I send them away in the enmity of their heart, They walk in their own counsels.
Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
13 O that My people were hearkening to Me, Israel in My ways would walk.
Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
14 As a little thing their enemies I cause to bow, And against their adversaries I turn back My hand,
Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
15 Those hating Jehovah feign obedience to Him, But their time is — to the age.
Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
16 He causeth him to eat of the fat of wheat, And [with] honey from a rock I satisfy thee!
Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.
